Jag försvinner ett tag nu.
Bland bergen.
Kommer tillbaka till Paris sent den 2 maj.
PUSS!
Lagen om livets jävlighet.
Denna person i fråga frågade om någon av oss hade sett hennes kompis som försvann efter en utekväll med sina vänner i Paris. Hon bifogade ett foto.
Sedan hittar man det här på DN's hemsida.
Jag vill inte göra er oroliga.
Men det här skrämde mig.
Och så lite bilder...
Min helg i Normandie.
Till mitt älskade hav.
Vi har åkt massa bil. Vi har upplevt tidvattnet komma och gå. Vi har promenerat i idylliska kustbyar. Jag har badat fötterna och plockat snäckor. Ätit en underbar trerättersmiddag. Picknickat. Gått på fiskmarknad. Sovit i bilen på en parkering (aj, trångt). Vi har ställt klockan för att åka och se solen gå upp. Vi har haft det så underbart.
Jag har fler bilder och en väldigt massa fina bilder. Uppdaterar imorgon.
Hanna ska ut på bus.
Kommer tillbaka någon gång på söndag kväll.
It's Paris, baby.
Jag hittar baguettesmulor i fickorna på min klänning.
Aprilväder.
HA! Det som i Sverige tar ett dygn tar tre minuter här. Lyser solen och man tänker ge sig ut på en promenad måste man snart vända för då börjar det hagla. Väl tillbaka hemma gluttar solen trotsigt fram mellan molnen igen.
Och sådär håller det på.
Var är värmen, sommaren?
Sad but true.
Idag insåg jag en sak, med fasa.
Jag bara stannade upp i mina raska steg och sa högt för mig själv:
"Näe, det kan inte vara sant!". Fast det var det ju.
För jag har nämligen kommit fram till att jag inte gillar fransmän.
Språket, landet och kulturen är helt fantastiskt. Men sättet människor här är på.... Nej, jag vet inte. De människor jag träffat här och verkligen gillat har varit från antingen Sverige, Ryssland eller latinamerika.
Visst att man träffat normala och schyssta fransmän med, men det är alltför sällan för att kunna säga att det är ett bra folk i allmänhet. Ofta är de antingen dryga eller slemmiga. Eller gärna både och. Har förmodligen mycket att göra med att vi svenskar har ett rykte om oss här att vi ligger med allt och alla och går med på vad som helst. Och de tror verkligen på det. Herregud.
Måste påpeka att jag inte ångrar en sekund av att jag tillbringar nästan ett år av mitt liv här. Det är helt fantastiskt och lärorikt. Dessutom vill jag säga att alla människor från detta land säkert inte är på detta sätt, men de flesta jag har träffat har jag inte fått något vidare positivt intryck av. Jag önskar verkligen att jag kunde säga annat.
Så... Latinamerika nästa, eller vad säger ni? :)
HÄJ.
Vill bara tillägga att jag inte skriver så ofta eftersom ingen bryr sig att kommentera längre. Jag gör det här för er skull och ser det här som ett ömsesidigt forum. Så, inga kommentarer = inga inlägg.
Tjo!
Hanna smälter och dör.
Mitt stackars hjärta bara slits sönder av att inte kunna vara i Sverige och vara med om det; Magnus på tv, på radio, i tidningar, på spelningar...
MEN! Nyss laddade han (äntligen!) upp smakprov på nya skivan på myspace.
Lyssna och njut här!
Helt slut.
Grymt trevligt med sangria och allmänt mingel.
Slocknade i soffan efter fem, skavfötters med Elin. Vaknade tio.
Sedan ut i stan.
Började med picnic vid kanalen vid Republique.
Sedan åkte vi buss i timmar för att få en gratis turisttur.
Promenad i Marais med quiche på en uteservering.
Kom hem för en halvtimme sedan.
Klockan 20 börjar en fest på Rue de Rivoli hos Philip.
Hm. Ska nog ta en tupplur.
Total kalabalik.
Slängde ut henne på balkongen och låste kattluckan. Där satt hon och krafsade. Barnen satt på andra sidan luckan och grät.
Usch. Jag gillar inte djur.
woho!
Våren är här!
Körfest - part 2
I julas hade vi körfest.
I lördags var jag med om min andra någonsin.
Och det är precis som på film; plötsligt brister alla ut i sång i olika stämmor och det är ett jävla drag. God mat och äckligt vin (som flödade i vilket fall). Efter middagen åkte bongotrummorna fram och alla började dansa magdans. Många av oss drog oss vidare till efterfest till en skum bar där de spelade 70-talshits. Jag var dyngsur av svett efter timmar av galet dansande.
Röj röj röj
Hon är så jävla vass att hon till och med blir citerad.
"Vår korrespondent i Paris, Hanna Johansson, berättade appropå veckans tema (sport) att folk där är galna i boule såklart, men också i rugby!
-Det måste ha med England att göra, att dom vill klå britterna i det med, sa Hanna."
IN YOUR FACE!
(citat hämtat från www.sr.se/metropol)
Och det här ska föreställa Paris den 7 april? My ass.
Såhär såg det alltså ut på vår terass imorse.
Jag övervägde att gå och lägga mig och gå in i djupt ide.
Feel free to join.
Plåsterbränna.
Tittade ner på mina ben och där, strax nedanför knäna var ett vitt sträck. Som när man har stått och lutat sig mot något och den biten av benen inte fått något blod och blivit helt... vitt.
Men nej, jag var ju ute igår! I den heta solen hade jag kavlat upp mina tights till lite under knäna. Voilà! Jag hade helt enkelt lyckats bli rejält brun på benen igår.
Kan inte låta bli att tänka på Elisabeths plåsterbränna hon skaffade på Krokis förra sommaren:
Sjukt fint, helt enkelt.
Wondering if there's clouds and stuff in hell.
Dagens fråga:
Är det överhuvud taget möjligt att kunna lyssna på någon annan låt en varm, solig aprildag i Paris som denna har varit?
Svar: Nej.
(Åh, den mannen är helt fantastisk. Om man ändå hade lyckats bli bög. Det vore nåt, va?)
Sooooolen
Lite sol och värme. Jag tog mig (fortfarande febrig efter en och en halv vecka, yay) till närmaste park och läste. I t-shirt. 18 grader i skuggan och träden bokstavligen exploderar i sin grönska när solen väl tittar fram. Ikväll är jag frivillig barnvakt eftersom jag inte orkar med ens tanken att gå ut. Hela jag är igenslemmad av snor och svullna bihålor.
(Och vet inte hörni, men babelfish är en väldigt bra metod om man läser en text på ett språk man inte förstår. Eller så ser man till att bara plugga lite. Istället för att "bwäääh jag kan inte, fattar inte". Ett litet tips bara, höhö.)
euh.
Je veux sortir! Je veux boir trop! Je veux danser! Je veux courir avec mes nouveaux chaussures!
Je veux parler normalement et pas comme une vieille corneille, putain!
euugghhh c'est FATIGANT!
Une tour du Kapla
Hoppsan!
Och jag tänker vara omognast på hela festivalen. Gärna bli omhändertagen av personal eller ännu hellre bli arresterad. Jag tänker aldrig bli vuxen.
äntligen.
Det är konstigt det där med hur mycket vädret påverkar mig. I en och en halv vecka har det regnat och varit riktigt surväder, i en och en halv vecka har jag varit förskyld och en riktig surHanna. Det bara fortsätter regna och jag bara fortsätter att vara sjuk och sur.
Igår tittade solen fram i en hel timme. På den timmen hann jag bli riktigt glad, jag knäppte upp min jacka och satte mig för att läsa kisandes i solen och värma upp mina förfrysta ådror i min arma kropp. Tio minuter senare gick solen i moln och det började regna. Tack för den.
(Igårkväll köpte jag biljetten hem. Det visade sig att familjen ska till New York, så jag åker hem en hel vecka innan planerat. 28 juni är jag hemma i Sverige igen. Ni kan omöjligen förstå hur konstigt och overkligt allt känns, jag vet inte vart jag ska stå.)
