Och jo förresten... GOJUL!
Back in town!
Jag var som sagt jättenervös för att allt skulle kännas annorlunda när jag kommit hem, men det känns som om jag bara varit bortrest en vecka kanske, allt känns bara bra och mysigt.
Har fått träffa många av mina älskade redan (fredagen var super!) och imorgon blir det mycket släkt (såklart, julafton, om någon missat det...)
Igår fick jag träffa min älskade far och mina fina bröder (några av dem i alla fall.)
Bildbevis:
J'ai peur? ou...? non, sais pas...
Men det känns konstigt. Overkligt. Jag fick fem timmar sömn inatt, kunde inte sova alls. Vet inte vad det är, men jag känner mig lite rädd, nervös.
Att jag ska hem till Sverige, till mitt hem, mitt land, mina vänner och min familj, det är något som bara funnits som tankar i fyra månader nu. Tankar och drömmar; overklighet.
Jag är rädd för min reaktion, att jag kommer vara ett vrak i de två veckorna jag är hemma. Och att alla tänker; "shit vad konstig hon blivit, henne ska vi nog inte träffa mer". Men det tar tid att landa, smälta. Jag kommer inte hinna göra det när jag är hemma över jul. Så ur konstig jag än verkar nu så kommer det bli bättre när jag kommer hem till sommaren. Kanske inte de två första veckorna, men sen.
När jag landat.
Det blir en repris i favorit på den på nyår.
Hörni, det verkar ordna sig trots allt... Så, kommer ni på fredag eller? :P
Nej ni, här behövs ett gott skratt.
Första gången jag såg den här videon låg jag på golvet och gnydde och kippade efter luft. Det var fanimej det närmsta jag kommit att pissa på mig i hela mitt liv. Ibland kan det nästan bara vara jobbigt att skratta. Men i alla fall, jag börjar ALLTID garva när jag ser den (fastän jag sett den närmare femtio gånger nu). Underbara Nassim al Fakir.
Enjoy.
(Kan någon ge mig denna man NU PÅ EN GÅNG GENAST?!)
Vilken helg...
Ja, under denna helg har jag hunnit vara hemma sammanlagt 45 minuter. Och då endast för att hämta glitter och stryka Lucialinne. Har hunnit med tre fester tre kvällar i rad... Blir nog inte mer nu innan jag kommer hem, känner mig lite sliten måste jag erkänna.
Fler detaljer kommer sen men här ser ni hur kul jag hade igår:
(Trots likblekheten och fläckiga kläder och dunkande huvudvärk, återställare funkar ju faktiskt! :P)
Lucia, torsdagen den 14 december.
Det är lustigt. Jag har nog fått mer Lucia idag än många i Sverige fått. Efter skolan sprang jag hem, kollade på både julkalendern (följs slaviskt) och Luciafirandet på svt.se och kom nöjt fram till att vi minsann i Svenska Kyrkan i Paris fanimej är bättre på det där med Lucia än de på svt. HA!
Sedan ut i solen (ja, sol). Lyxade till med lite gott från la boulangerie och satte mig på en parkbänk och bara njöt åt att i Sverige skulle jag minsann inte kunnat göra så vid den tiden.
Sedan iväng, hämta barn, springa fram och tillbaka mellan olika aktiviteter, slänga dem i badet, kamma nytvättat krulligt barnhår på en stackars skrikande Mahé. Sedan ut i kylan, ner i metron, in i kyrkan, på med lucialinnet och sedan bara sjunga upp.
Hann med två konserter ikväll. Det är lustigt att se folk sitta och storsnyfta i ljuset från våra stearinljus. Man vet inte riktigt om man ska le åt det eller typ säga förlåt för att de gråter eller.... bara fortsätta sjunga. Ja, just det.
Min önskelista
♥ Sjukt colla t-shirts (typ från Monki, med tryck eller bara snygga)
♥ Kofta (mysig, fin, snygg, duvblå/dovt blå, dovt lila, mörkt smaragdgrön, grå... Ja ni fattar stilen)
♥ Skyssta vinterkängor/stövlar som man kan gå långt i och samtidigt vara snygg i i Paris
♥ Riktigt bra rakhyvlar (jag känner att jag håller på att förfalla här borta)
♥ Smink (som är lätt att applicera, typ den där "forgetit"-täckkrämen eller cremerouge)
♥ Parfym som luktar "Hanna"
Och viktigast av allt:
♥ Jag önskar mig något jag kan sysselsätta mig med under våren. Jag har så jävla mycket dötid att slå ihäl så jag behöver något att pilla med. Något kreativt, vet inte vad. Är inne på typ att börja brodera, sticka, virka, teckna, you get it. Något som tar lång tid men som man kan ta med sig i väskan och sitta och pilla med på ett café, vill inte sitta hemma och mögla för mycket, jag känner mig i vägen...
Nu har ni nåt att fundera på! Jag hoppas verkligen träffa er snart, saknar er så det svider.
Gammelkärring
Men vänta nu.... Om exakt en månad fyller ju JAG 20! Helvete. Jag borde gå och kolla mig själv i spegeln om jag inte börjar få rynkor eller nåt.
(Nej just det, vi har ju inga speglar i det här huset...)
"...det kom ut en indier ur luckan..."
Linda ringde igår. Vi pratade massor om dig, Gustav. Om hur bra du är. Om att du förmodligen är världens bästa brorsa. 16. Shit. Tror du börjar växa om mig så sakterliga. Själv känner jag mig som 15 fortfarande, undrar hur länge det håller i sig? Du får gärna bli min storebror istället om du vill.
Saknar dig massor.
(Orgeljazz, Gurra, det är ORGELJAZZ!)
Luciakonsert i Svenska kyrkan i Paris forts.
En liten bit ur Jul, jul, strålande jul (jag står längst till höger :) )
Nu tändas tusen juleljus:
Sankta Lucia...
Rosen. Fler låtar kommer sen! Har hur mycket videor som helst. TACK JENNIE!
Lille
Torsdags var jag i Lille. Snabbtåg dit från Paris, tog kanske en timme, ut ur tåget, möttes upp av en person, sprang/gick till Printempsvaruhuset, inslängda i en matsal, sjöng upp, slänga på oss linnen och strutar, och fort ut i snålblåsten för att sjunga. Ute blåstes alla ljus ut, knappt någon tittade på oss, de som stod där var ute för att röka.
Sedan in i själva varuhuset. Alla viktiga personer var där. De drack champagne och åt dyr kaviar och pratade jättehögt. Vi fick ha såna där plastljus man hade på dagis ("på grund av brandrisken"). Vi sjöng. Falskt, högt, fel. Men det var bara typ tio personer som lyssnade så det gjorde ingenting.
Jag hade kul i alla fall. Några hade mindre kul. "Herreguuuu, det var det värsta jag varit med om! Shit det finns vissa här som inte kan sjunga riktigt rent... Har ni tränat stämmorna ordentligt eller?! Ah guuu jag hörde inte mig själv, det var hemskt!" Nämen stackars dig då. Hur kommer det sig att du är med i en "alla-får-va-med-kör" om du är så jävla bra, undrar jag. Kärring. Måste man ta allt på så stort allvar hela tiden?
Näe, vi fick applåder och uppskattning av de som hörde på i alla fall. Sedan upp i matsalen, blev bjudna på patéer och gottgott och chokladtårta och päronpaj. Jag var nöjd. Ner igen och springa runt i hela varuhuset, sjungandes Sankta Lucia 100 gånger om typ.
Upp igen i matsalen, slänga på oss våra vanliga kläder, ner igen, slänga i oss varitt glas champagne, och småspringa till tåget som tog oss tillbaka till Paris. Det var min kväll i Lille, det, and I liked it.
Fuck you.
Det är fan inte rättvist.
Nu ska det bli generalstrejk lagom till den 20e december. Så det är bara att göra er beredda på att jag inte kommer hem. Tack för den Frankrike, tack!
Julkalendern.
Dessutom måste jag kunna alla sånger i alt-stämman tills imorgonkväll. Utantill.
Man blir aldrig så svensk som när man bor utomlands.
"Här ska invigas!"
Och vet ni vad? Jag ska sjunga. Men kören såklart men ändå. Vi ska stå och sjunga svenska julsånger i Lille. Vi ska vara med och inviga ett nytt Printempsvaruhus som öppnas där. Den ni!
Önska mig lycka till!
Natten går tunga fjääääääääääääät......
Men vafan?
Det händer mig någon gång i veckan. Som nu ikväll, till exempel.
Tog mig en promenad efter middagen då Cecile äntligen kommit hem från jobbet. Gick längs Avenue Daumesnil mot Bastille och vek plötsligt av på en gata jag aldrig gått på förut (nu var just detta inte så stort, det händer i princip varje dag...) Gatan ledde fram till Seine, visade det sig.
Plötsligt stod jag där, med andan i halsen, blickandes ut mot en svart flod med ljusblänk. Jag såg Notre Dame som var dramatiskt upplyst underifrån. Jag såg Eiffeltornet med sina gula lampor, jag såg de enorma grindarna till Jardin des Plantes, jag såg Montparnassetornet, allt på samma gång. Jag var tvungen att ta stöd mot broräcket, det tog andan ur mig.
Fan hörni, jag bor ju i PARIS!
Julklappspanik.
Denna gång julklappar.
Jag funderar på att ge barnen tillsammans typ glitterpennor och ett ritblock och sånt skit. Problemet är att Leo inte ritar så mycket. Kanske kan ge honom något annat? Som vaddå? Visst, han gillar lego, men vad kostar det egentligen? Och han har redan så mycket.
Och föräldrarna... Känns som om man verkligen borde ge dem något. Där kan vi snacka panik. Jag kan inte ge dem något ätbart eftersom de åker till Egypten dagen efter att jag åker hem till Sverige. Någon bok... Jag gav dem en bok när jag flyttade hit som de typ "åh tack" och slängde upp i bokhyllan. Sen då?
Vad ger man till folk som redan har allt?
Snälla hjälp!
Första advent.
Yep. Vaknade sju imorse. Upp och stå (fastän jag hade glömt bort vad jag hette). Jag skulle ut i regnet för jag skulle åka till Svenska Kyrkan och repa inför Lucia med kören.
Klockan var strax innan åtta då jag steg utanför dörren, solen hade inte riktigt gått upp ännu. Till min förvåning var det helt tyst, inte en människa ute bortsett från jag och galningarna som gick och sjöng för sig själva. Underbart.
Sjöng från klockan nio till kanske fyra på eftermiddagen. Fick en håltimme vid lunch och kunde självklart inte låta bli att hjälpa till lite extra på julmarknaden. Att jobba för mycket kommer att bli min död. Och i så fall kommer jag att dö lycklig.
Och en till sak; när jag vaknade imorse var jag lite ledsen, advent existerar ju inte här i Frankrike... Så det skulle inte bli någon mysfrukost och tända ljus. MEN. Sjöng med kören på högmässan i kyrkan idag. Och intog min första nattvard. Barn tände första ljuset och vi blev bjudna på härlig julmiddag av kyrkan som tack för allt hjälp.
Jag säger bara en sak: YEAH!
Ah! Mes PAUVRES pieds!!!
Idag har jag ätit:
<> Knäckebrödsmacka med julskinka och svensk senap (kolla bildbevis!!)
<> Fiskgryta med saffran
<> Julvört (heter det så?!)
<> Kärleksrutor
<> Köttbullar
<> Varmkorv med bröd och Felix ketchup
<> Glögg
Anledningen? Jag har stått i en av stånden på Julmarknaden i Svenska Kyrkan. I sex timmar i sträck. Det var varmt, blåsigt, stressigt, galet, kladdigt och helt sjukt roligt. Jag trodde det aldrig, men jag skulle fan passa att jobba på McDonald's. I alla fall för en dag. Jag hade koll, jag hade kul, och trots att det var sjukt stressigt så log och skrattade åt kunderna. Jag hade roligt. Men nu... Ajajaj. Mina fötter. Och min kropp. Det typ surrar i hela kroppen. Jag är helt slut, men allvarligt talat; det är värt det. Jag hade sjukt kul.
(Det här skrevs den 1a December men blogghelvetet krånglade så jag fick uppdatera den nu istället)