Hannas Paris

Nu har strejken hållit i sig i tre dagar. I tre dagar har jag alltså inte kunnat göra någonting.Visst, ta promenader i snålblåsten i kvarteret är ju sådär jättekul, men sen då?Skolan har jag inte kunnat gå i. Om några veckor kommer vi ha ett sånt där mastodontkursprov och nu sitter de jävlarna i klassrummet och lär sig massa viktig grammatik, och jag missar allt. Men jag får väl gå om hela kursen och byta klass sen då. Skitkul.

Strejken gör att jag inte kan göra något ikväll heller. Ytterligare en fredagkväll hemma. För mig gör det inget, men undrar bara vad familjen tycker när jag bara sitter hemma och trycker hela dagarna. Och Air-konserten då? På måndag är den, och är det strejk och jag missar den? Ojoj. Det får bara inte hända, då dör jag hellre.
Åh, vad jag älskar strejk.

(ps. Anledningen till att jag inte skriver lika ofta är att blogg.se är dumma i huvudet och gör så att mina texter jag skriver försvinner. Och inte orkar jag skriva om det jag just har skrivit, då skiter jag i det istället. Så är det.)