Consolation prizes
Jag har räknat ut att jag ska bo i Paris i ca 304 dagar. Idag har det gått 20 dagar. Jag kommer klara det.
Jag är fortfarande trött. Vill helst av allt bara ligga ner. Efter skolan gick jag till min park; Bois de Vincennes och låg och läste Håkan Nesser. Solen sken, det var kanske 25 grader. Trots att ni trängde igenom min sköld jag försöker bygga upp mest hela tiden klarade jag det bra utan att känna att det rev i hjärtat alldeles för mycket. Dök djupt ner i boken, i musiken, försökte rensa alla tankar och minnen. Är nog det jag måste göra här. Andas; stänga av, annars gör det för ont. Ni är för långt bort.
Är det bara av längtan hem som du räknar dagarna eller är det inte så lattjo där nere som du trodde? Min kära vän Alissa har precis "rymt" från sin aupair familj i London, de var riktigt krävande tydligen hahah
Hej Lillstrumpa! Jag vill fortfarande tro att du bara är "kall i kläderna" (i s f varm i kläderna, förstås) och att det kommer att bli så underbart att du i sann Hanna-stil gråter när du ska åka hem ...
Jag och grannens katt sover i kapp, varför hon gör det vet jag inte, men jag är mer förkyld än jag någonsin varit. Och här som det äntligen är en vacker solig dag. Å andra sidan skulle det nog ha regnat om jag kunnat gå ut.
Pessimist? Jag, nää?
Puss, Birgitta
ps. Danixen är BRA i sin fot!!
I seeeee vilken tur. Jag blev så rädd att det var hemskt. Du verkar ha hamnat på ett grejjtans ställe du! trevliga människor, fin snäll familj och mycket ledig tid!
Nu kommer jag helt ovetande om hur du har det i Paris osv men jag tycker det verkar spännande att bo i en sån fin stad. Hoppas du har det bra!
