Hannas Paris

Skulle ha träffats massa tjejer idag framför Notre Dame. En efter en droppade av, hade skola, bankmöten och var sjuka, så det slutade med att jag blev själv. En förändring hos mig som jag märkt är att jag inte blir besviken längre som jag så lätt blev förut, i mitt "svenska" liv. Nej, jag bara ryckte på axlarna och smög in i den turisttäta och rökelsefyllda kyrkan, promenderade vidare ner i Latinkvarteren och bara glodde och njöt.

Fast det börjar bli kallt nu. Höst. Ungefär som det var när jag lämnade Sverige. Och mamma kommer inte med mina jackor förrän om en månad. Jag måste ha en höstjacka här. Och hela min resterande lön gick åt till att betala skolan idag. Fan.

Språket börjar funka lite bättre, jag gör mig förstådd oftare nu än förut. Gick in på Paris svar på typ Coop forum och frågade efter något för Mahe att ha i badet eftersom hon fyller år på söndag och att jag hade tänkt det som present (tack Maria för tipset!). Visst, de hade inte så mycket men jag fick tips att åka till ett parfymeri på Place de Italie. Och jag förstod allt hon sa och hon fattade ju i alla fall min önskan. Lite bra kändes det faktiskt.

Och nu har jag gjort ännu en revolutionerande sak; jag fick gratis biobiljett av Cecile som ska användas innan söndag och jag fick infallet att jag ska gå själv. Jag ser verkligen fram emot det. Jag är inte rädd att vara ensam längre, jag kan njuta av det så länge jag får välja det själv. Så tänk på mig imorgon kväll strax innan 22 när jag sitter i en mjuk biofotölj och en kall cola, fy fan vad skönt det ska bli.

Ensam är stark.