Första dagen
Första dagen i Paris avklarad. Jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter.
Dagen har varit lång; flyget gick 07:55 från Arlanda. Avskedet gjorde fruktansvärt ont. Tack för att ni fanns där för mig, det betyder obeskrivligt mycket.
Familjen här är underbar, jag känner mig som hemma redan. Till middag åt vi köttbullar som de hade varit och köpt på IKEA. Visserligen var de stekta med örter och till dem fick vi kokta morötter (med örter) och baguette, men ändå; det var köttbullar.
Största problemet är att jag inte förstår ett ord av vad de säger, och därför känner jag mig självklart som ett miffo. Tack och lov kan Cécile (mamman) en del engelska men ändå är det franska som gäller hemma och överallt annars.
Av någon anledning kan jag inte säga ett ord; allt jag har försökt med har hittills bara slutat med att antingen jag eller de jag pratat med gett upp. Men jag försöker ju.
Jag blir så fruktansvärt frustrerad över att jag bara sitter tyst. Handikappad. Det finns ju hundratals saker jag vill berätta, hela tiden. Ändå bara tyst, tyst, tyst.
Och sedan till det här kindpussandet, jag blir inte klok på det. Alla verkar ha olika regler. Vissa som inte ens vet vad jag heter ska man pussa två gånger på kinderna, andra som man har pratat med förut vill bara ge mig en puss och råkar man göra en till verkar de bli helt ställda. Sedan finns det de som man tydligen inte ska pussa alls; inte ens ta i hand.
Hur ska man kunna veta hur och när och varför? Det finns ingen jag kan fråga heller. Jag blir tokig.
Oh, shiit, Big problems!
Önskar jag kunde hjälpa dig, men har ingen som helst aning, jag kanske kan fråga nån, jag menar, känner ju snudd på hälften av alla treor i Franska skolan... Haha...
Och Gud vad gulligt att dom hade köpt köttbullar!
Och du, språket kommer! Ge det lite dtid bara, och det är inget fel med att misslyckas, men man får inte sluta försöka!
Ja, asså, det var från Baba
Min älskade unge. Här sitter jag med min nyfödda bejbisar och längtar efter min egen flickbejbis. Fantastiskt vad tekniken kan göra! Det här är helt underbart! Hoppas magen funkar nu! Kram o gonatt från mamma
Baby jag saknar dig!!!!
Maila din adress så ska jag skicka kärleksbrev.
Älskar dig<3
Hej Lillstrumpa!
Om nu inte fransmännen själva vet det, så är det så att man pussar fler gånger ju bättre man känner varann. Helt okej alltså att du inte pussar alls förrän det känns rätt ? och inte så konstigt att de reagerar när du pussar två gånger ... Där börjar det bli nära vänskap, nämligen.
