Hannas Paris

Skola idag. Vi pratade om våra hemländers konflikter och problem. Jag sa ingenting på hela lektionen.
Som ni kanske förstår.
Eller gör ni det? Inser ni vilken bubbla vi lever i i Sverige? Skyddat och tryggt. Allt i sin ordning. Vi lever så isolerat att vi har mage att klaga över att vi inte har hunnit läsa ut den och den boken till den lektionen och OJ vad synd det är om mig. Eller "hallååå kan någon hjälpa mig med min outfit idag jag får panik!". Vet ni vad? Det gör inte ett piss. Ni har ett liv, ett hem, en familj som lever och förhoppningsvis några som älskar er.
I min klass har jag folk från Sydkorea, Turkiet, Irak, Kina m.m. Länder med problem och verkligheter man har svårt att leva sig in i och förstå. Men som ändå finns där. Som existerar.

Jag har långsamt fått hål på min lilla bubbla och det är omvälvande och gör rätt ont men ack så nyttigt.
Så prova ni med, det behövs.