Hannas Paris

Ja, om skolan då. Kära vänner, var glada att ni bor i Sverige. Det är askämpigt och sjukt tempo men alla utom jag (som är enda svensken där) verkar vara vana vid den takten. Visst, det är rätt kul, men frågan är om jag pallar det i ett helt år. Visserligen är jag kanske inte sämst i klassen direkt men får jag en fråga fattar jag ingenting och ser mest dum ut. Kan väl vara befriande det med antar jag...
Men har förstått att det är mycket "bättre" än på Sorbonne. Där är det strikt och man ska i princip stå bredvid stolen när läraren kommer in i klassrummet (ja, som i Madicken...) Läraren ska man nia (som vi slipper, tack och lov) och säger man fel på en fråga får man skämmas.

Killen jag träffade igår från Turkiet är rätt ball. Han är politisk flykting och har bott i Paris sedan två år. Han är väldigt liberal och galet intresserad av andra kulturer och människor och språk. Idag satt han och läste svenska ur mitt svensk-franska lexikon, haha. Fick hans I-pod, ska få lite turkisk musik och han är jätteintresserad av att få svensk musik från mig. Ska bli rätt kul faktiskt.

Ikväll ska jag gå med i kyrkokören. Eller hoppas jag kommer med i alla fall. Egenligen ska man väl anmäla sig men jag hoppas jag får plats ändå. En sak jag fick reda på i söndags av auparirena här var att ALLA går upp minst 6-9 kilo när de varit här. Förvånar mig inte ett dugg, har redan börjat bli en rejäl sockerpundare.
(Jag förväntar mig raska promenader klockan sju innan frukost  när jag flyttar tillbaka till Sverige, Johan! :P)