Lost in Translation
Jag är trött på att missförstå och att alltid bli missförstådd. Att inte kunna uttrycka vad jag vill. Att tro någon säger något som jag svarar på men att de egentligen menar något annat så att de tror att jag är helt fläng i huvudet.
Jag är trött, har ont i ryggen och nacken.
Jag har skitigt hår.
Jag har mensvärk.
Jag håller på att bli sjuk så min hals är helt svullen.
Jag vill bara ha någon som pysslar om mig, lägger sig bredvid mig och håller om mig och säger att allt ska bli bra. Men ingen gör det.
Jag vill hem.
nej för fan ge dem va dem tål istället! visa vad du går för. Men jagkan helt förstå saknaden av närhet, bara nått så enkelt och vardagligt som en kram liksom. Men barnen kan du väl mysa med? lr är det för tidigt för sånt kanske?!
"Ingen får någonsin göra dig illa. Om man fick skulle jag döda för din skull. Ha ihjäl allt som någonsin gjort dig ont. Lägga dig i en mjuk ask av silke och bära med dig vart jag än går. Ingen skulle skada dig mer, och du skulle inte sätta dig själv i situationer som skadar dig ännu mer. Men det går ju inte. Jag är för långt bort. Och du är för stor för att få plats i min ficka. Men vart vi än är finns jag här för dig. Oavsett avstånd. För avstånd är fortfarande bara avstånd, eller hur?"
RIGHT BACK AT YA!
see you, miss you, love you, take care.
Det gör ont att växa. mamma är här och älskar dej men du är stark nog att klara det här. Vi finns här hela tiden, var stark min älskling. Vi har firat Elsas 5 års dag o sover över på Östermalm. Vi har det så bra o tänker på dig hela tiden. Min käraste kommer snart! Älskar dig/mamma
oh dear, ar du sjuk?
som svar pa fragan; jo det var val trevligt. inte varldens basta stamning (eller ocksa var jag pa daligt humor, haha). vad tyckte du?
om exakt en vecka kommer jag till paris ju! plugga på hemska sorbonne (kill me, varför valde jag det?)och resten blir bara äventyr. vill inte att det ska vara så hemskt som du kände när du skrev detta. Men jag antar att det är mycket upp och ner? Får kolla om du skrivit något nytt imorrn, som är lite mer uppiggande :)
Vi läser dina bloggar med stor spänning och förstår hur du har det. Ibland jättejobbigt och ibland litet lättare- Du är ju vårt första barnbarn som lämnat det trygga Sverige och oss allihop som älskar dig. Idag har det visst varit extra svårt för dig men efter regn kommer solsken. Och så det där med mens till råga på allt! Vi har ju inte bredband här på Gräsö så förra gången jag försökte skriva till dig blev det avbrott och det kom aldrig i väg. Har du inte någon liten Nalle med dig i sängen som du kan krama innan du somnar? Vi stannar här hela september. Morfar har satt i gång med så många projekt så det ska bli litet förbättringar tills du kommer hit nästa sommar. Många kramar,
Mormor och Morfar.
