Hannas Paris

Onsdag betyder ledig dag för franska barn. Betyder hel dag för svenska mig. Betyder alltså en hel del jobb.
Förmiddagen var bara bråk för barnens del. Det hade varit en sak om de hade bråkat med mig men bråkar de med varandra som de gör nu är det gånger två man ska försöka lirka och lura med. Det är svårt.
Har även insett att de inte lyssnar på mig för att de faktiskt inte fattar vad jag säger. För Cecile är det viktigt att jag pratar engelska med barnen men så fort jag ens försöker med franskan så lyssnar de på mig med en gång. Förmodligen kommer jag snacka franska med dem i smyg när Cecile inte är med så att de gör som jag säger, för dagen var verkligen jobbig.

På eftermiddagen gick vi på en utställning om Rock'n'roll och Elvis (yeah, baby!). Efter det åkte vi tillbaka hem. Eftersom jag hade insett att det var franska som gällde för deras del blev de mycket lydigare.

Fransmän tittar gärna. Nej, de glor. Mycket. Visserligen är det bra för det ger mig tillfälle att glo jag med men det kan vara jobbigt. Trots att jag har två skrikande ungar på var arm och ful i håret och osminkad glor de. Värre var att jag skulle äta en banan till mellis i Metron på väg hem från utställningen. Icke att rekommendera. Försökte se lätt retarderad ut och äta min banan så osnyggt som möjligt så att de inte skulle få några idéer.
Men.... Det är ju Paris. Vad hade jag väntat mig?