Sätt på discorytmen och tänk på mig.
Idag fick jag en blomsterbomb på posten.
En underbart doftande alldeles perfekt, fin och kärleksfull blomsterbomb.
Jag satt vid med barnen och åt lunch när Bernard slängde den framför mig.
Där satt jag, helt i min egna lilla värld av blommor, och läste. Jag var helt för mig själv.
Att "Tes mains sur la table S'IL TU PLAIT!!" och "MANGE!!" skreks precis vid mitt öra rörde mig inte ett dugg. Jag hörde det inte ens.
Jag på mina moln.
Efter lite brottandes och skrik i hallen lyckades jag få iväg ungarna tillbaka till skolan och gick sedan målmedvetet med min mammas gymnastikskor på fötterna till Bois de Vincenne. Jag gick och gick och gick, i nästan en timme. Sedan, av någon anledning, började jag springa. Jag sprang (eller nja, joggade, men det är mig vi pratar om här) i en halvtimme. Kanske för att jag är arg, ledsen och frustrerad. Undantryckta känslor. Jag har ju ingen att prata med. Så jag sprang bort dem.
Imorgon är en sådan där lång onsdag och jag kommer ha träningsvärk.
WOHO! till mig!! :D
Idag saknade jag dig riktigt jävla rejält asså... :)
