Hannas Paris

Fick en låt skickat till mig av en väldigt god vän. Har aldrig kommit till att riktigt lyssnat på texten innan förrän ikväll. Började gråta och insåg vad denna vän förmodligen vill säga mig. Känner samma sak.

Här är den: (Never mind the video, det är låten jag syftar på)

Dessutom är den med på en av mina absoluta favoritfilmer; Garden State.
Se filmen, lyssna på låten. Så fint.

HahahahahahaHAHAHAHAHAhahaHA!


Sån ska jag bli när jag blir stor. Lätt.

Hanna har packat och checkat in online. Hon kommer hem på lördagkväll till kalla Sverige. Hon ser fram emot det, massor.


Igår var hon ledig så hon och en väligt stilig fransman åkte till Jordbruksmässan och provade viner, torkade korvar, ostar och klappade på åsnor. Sedan var vi och åt och såg på en underbar film. Filmen heter Paris och var helt underbar, visade precis hur livet i Paris är. Synd att den endas kommer ut i fransktalande länder, ni skulle gilla den. Filmen var på franska men Hanna förstod allt. Hon skrattade till och med (och förstod) skämten och kände sig helt otroligt bra.

Och på lördag kväll, då sitter hon med sin underbara familj under en filt i den vinröda soffan i det kalla Sverige.

Äh, gick inge vidare den här gången. Skit samma, jag skyller på att jag inte kunnat sova något alls på flera nätter och att jag är tröttare än på länge. (Sådär så att man känner ögonlocken hänga flera centimeter ner mot golvet.)

Erik satte igång "World of its own" med Tingsek efter mig.
"Åh, så spelar ni min favoritlåt, vad kul!" Sa jag.
"Jaha, jag valde den för att jag tänkte att den skulle passa så bra ihop med dig".
Fint säger jag. Fint.

Igår var en bra dag, inte bara konserten.
Innan satt jag och Elin vid Seine och solade i bara t-shirts. Det råkade bli i 4 timmar.



En väldigt glad och fin Elin under ett väldigt fint blommande träd.

Det var så bra. Så bra. Rysningar, glädjetårar och lust att skrika rakt ut.
José Gonzalez + Caribou + Chris Garneau. Tillsammans blev de en fulländad ensemble.
Är det vad folk kallar musikorgasm? Skulle tro det.
Oslagbart.

Ikväll skulle jag ut med "my french love". Vi skulle hem till hans vän som fyllde år.
Typ dricka lite vin, inte vet jag.

Jag ringde, det hade blivit lite ändrade planer, vi missförsod varandra (hey languages, i love you).
Jag blev upprörd.
Hanna blev upprörd, för typ första gången sedan jag kom hit.
Hur gick det till?
Det måste betyda något. Usch.

Allt ordnade sig och
nu ska jag iväg och dricka bira på en irlänsk pub.
Kolla på rugby. Tjoho?

Igår träffade jag Gabbi och Louise Rosén.
Vi drack vin på La Perle och pratade och mös.

Tänkte bara säga det era lata skitkorvar som hellre sitter hemma i kalla sursverige och suger på tummarna eller vad ni nu gör. Idag är det 15 grader varmt. Sådetså.


(Om exakt en vecka har jag förmodligen startat min resa mot flygplatsen utanför Paris. Påväg hem till Sverige <3)

Nedräkningen har börjat. Om tolv dagar är jag, om allt går väl, hemma i Sverige, Täby.
I mina älskades armar. Jag längtar, saknar.
Snart, snart, snart...


Tills dess ska jag bara stryka runt i Paris och smeka små knoppar...

Glömde säga...
Det här ska jag göra nästa söndag:


Inte du... Haha.

(Såg dessutom sångaren Tom i Keane idag utanför Notre Dame. Trodde jag skulle dö. Dumt nog gick jag inte fram och sa hej. Men söt var han. Och kort.)

Livet är underbart då man kan tassa hem till Daniela i Montmartre med McDo "à emporter" och massa godis och där sitta och titta på Melodifestivalen Live över internet. Vi körde med poängsättning och allt.

Solen skiner igen.
Jag har inte satt foten utanför dörren.
Kom hem 06.20 imorse med första metron efter en oändlig nattlig vandring i Paris.
Det var iskallt. Det gjorde ingenting.







"Jak tro jag bli kär i dig." Vem kan motså?

Inte rättvist.
Sol, värme, sol, värme, blommor och hela köret i mer än en vecka.
"Åh nu är det vår", tänkte jag.
"Vintern kommer tillbaka, vänta bara", sa alla andra.
Jag vägrade lyssna.

De hade tyvärr rätt. Fan.


(På onsdag är det på't igen. I pyjamas och skitit hår ska jag prata på SR Metropol om parisika frukostar. Ball.)

Namnet på allas läppar. Saint Valentin. Valentine's day. Alla hjärtans dag.
Jag hade hoppas få skriva ett riktigt bittert och surfitteaktigt inlägg om hur skönt det är att vara ensam och slippa utstå pressen från det kommersiella samhället och slippa trycka i sig såna där otroligt äcklga geléhjärtan som egentligen inte smakar någonting och som har världens läskigaste konsistens och ja, ni vet.

Så råkade jag få choklad av den töntigaste killen i min klass.
Lite sådär i smyg innan vi slutade. Det var fint.



Och sms jag fått och samtal och... Ja. Ibland kanske man behöver en alla hjärtans dag ändå.
I alla fall jag.

Det är kul.
Alla säger "Du låter så pigg, glad, påläst, bravo!"
Jag vet inte. Sitter mest och babblar på, i min pyjamas, barfota och rufsigt hår.
Frukost har jag heller inte ätit.

Men jag gör mitt bästa.
Och folk verkar tycka det är okej.


(Tror jag fortsätter med detta korreuppdrag varje onsdag, så håll utkik!)

Ja, en favorit i repris. Jag kör hårt på det där med korrespondens.
Imorgon är det studentliv i Paris som gäller.

Jag var låååååångt utanför Paris i helgen, hos Elin.
Vi åt och kollade på film och drack vin och pratade.

Och nej, vi stannade en natt till. Fast upp tidigt på söndagsmorgonen för vi skulle sjunga i mässan i kyrkan. Efter det var vi ute och promenerade, pratade franska/svenska/engelska med Guillaume och Claude. När vi upptäckte att klockan var 22.30 drog vi oss motvilligt hemåt. Underbart.

Bevis:

Det är början av februari.
Jag måste knäppa upp jackan när jag är ute och går, det är nästan så att man söker efter de skuggiga delarna av gatan. Man blir sådär bländad så att det svider i ögonen. 12 grader i skuggan och minst det dubbla i solen. Den värmer, mista lilla vinterfrusna ven i kroppen tinar upp. Man ler.

Jag har tagit fram mina nya vårskor, hade tänkt gå in dem.

Näe hörni. Vad höll ni på med i onsdags egentligen?
Verkade som alla utom min pappa missade min alldeles första korrespondansgrej (eller-vad-det-nu-heter)

Som straff har jag hittat sändningen så att ni kan lyssna på det efteråt.
Klicka här för att lyssna! (Ca 12 minuter in i sändningen, man kan flytta på spelpekaren)
Och nej, jag har inte lyssnat. Tänker inte lyssna heller. Vet redan hur jag låter i radion.

Var inte ett dugg nervös.
Det passade på att underbart nog hugga till 20 s innan sändning. Bra där Hanna.
Vet inte hur det gick att få fram det jag ville säga men vad jag har hört från de som lyssnat lät det bra. Tur det.

Och redaktionen var nöjda med mig och de sa att de gärna behöll mig för framtida sändningar. ("Woho! Äntligen någon vi verkligen gillar, välkommen in i gänget!" tjöt de visst...)
Så ni kanske får en till chans....

Jag är inte ens nervös. Har glömt bort hur man gör (extremt jobbig och överreckamerad känsla).
Men det vore kul om jag visste att jag hade några därhemma som lyssnade...

Donc je répéte:

Jaha, då har det hänt. Det som alla gått och spekulerat i och väntat på ett bra tag nu.
Frankrikes president Sarkozy har gift sig med den italiensk-franska sångerskan/modellen Carla Bruni.
Det lustiga är att han skilde sig från sin fru i oktober. Två månader senare visar han upp sig inför pressen med Carla Bruni på Disneyland, av alla ställen. De förlovade sig (rykten går att Carla bär samma ring som ex-frun Cécilia, men som sagt, det är rykten) och Sarkozy gav små kryptiska meddelanden på presskonferranser som egentligen skulle handla om politik. De säljer sig ordentligt, lite samma stil som Tom Cruise och Katie Holmes visade upp sin "kärlek". Eller visar, förlåt.



Igår morse alltså, efter en hel del rykten om att det kanske redan hänt, gifte sig Sarkozy och Bruni på Elyséepalatset. Men ändå. Som typisk "hej-jag-älskar-skandaler-och-lyfta-på-ögonbrynen-svensk" tycker jag ändå att allt inte står helt rätt till. Tänk er att Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt skulle skilja sig med Filippa, två månader senare stå och gnugga sig mot typ... Regina Lund och kort därefter gifta sig med henne. Det skulle inte vara acceptabelt i långa landet falukorv, man skulle se det som skandal och tvivla på Reinfelds trovärdighet som statsminister.
Här i Frankrike däremot jublar man över att denna svettiga, gamla, halvt alkoholiserade president har gift sig med en ung, snygg exmodell. (Fast visst, man skrattar bakom deras rygg också.)

Men grattis ändå, hoppas ni får många fina exponerade år tillsammans!

Idag har jag ätit semlor.

Jag har inte rört mig mer än att gå till Metron på jättelänge. Och så har jag ätit choklad och kakor en masse sen jag kom tillbaka till Paris. Gör er beredda på ett fetto´s retuuuuuurn.

Vi är en natt med en tyst minut, en turkisk film med lyckligt slut
Vi är en båt som slipper kryss
en punkt på din hals jag aldrig kysst

du och jag
är vi ett annat slag, är vi ett undantag, du och jag?

Vi är ett virus i en statistik, en sensation utan publik
Vi är ett tåg utan nån räls som åker liksom hur som helst...

du och jag
är vi ett annat slag, är vi ett undantag, du och jag?