Bisooouuus!
Just nu bor det två stackars vilsna och osäkra tonårs-tyskar hemma hos oss (fråga mig inte varför men de stannar här till på lördag). Just sådär vilsen och osäker jag var i början.
Och det känns så extremt bra att se det. Att jag inte är där längre. Att jag vet hur man gör, att jag känner mig säker. Kindpussar är ett bra exempel. Det bara händer, tänker inte på det.
Alltid en puss på vardera kind då man träffas eller säger hej då.
Ibland gör man det inte, men det är som om jag har lärt mig att läsa de andra.
Igår var jag och såg Into the wild. Jag kan inte säga annat än se den. Underbar.
Tog en Velib hem. Skitenkelt, slapp oroa mig för läskiga farbröder på metron. Tack för presenten mamma!
Kommentarer
Trackback
