Et on chante.
Vi är rätt bra i vår kör på att brista ut i vacker (ehehhheee...?) sång till och från. Ni har sett när vi med lite vin innanför västarna sjöng (skrålade?) i metron. Och här är vi igen, på kyrkogården för de amerikanska soldater som stupade vid landstigningen vid Normandie, sjungandes Värmlandsvisan:
Och, hehe, jag sjunger alt så jag kan faktiskt säga att det för en gångs skulle
inte är jag som har den gälla stämman som överröstar alla andra på filmen... No offence...)
Och, hehe, jag sjunger alt så jag kan faktiskt säga att det för en gångs skulle
inte är jag som har den gälla stämman som överröstar alla andra på filmen... No offence...)
Kommentarer
Postat av: morföräldrarna
Så vackert ni sjöng. Man hörde också texten väldigt tydligt och det är inte så vanligt. Jag är ensam hemma och det är jättevarmt här, så varmt att jag inte orkar åka till Gräsö. Jag har inte air conditioning i min bil, men i morgon ska det visst bli litet svalare så då får vi se. Morfar, Tommy, Åsa och grabbarna är redan där. Kram!
Postat av: morföräldrarna
Så vackert ni sjöng. Man hörde också texten väldigt tydligt och det är inte så vanligt. Jag är ensam hemma och det är jättevarmt här, så varmt att jag inte orkar åka till Gräsö. Jag har inte air conditioning i min bil, men i morgon ska det visst bli litet svalare så då får vi se. Morfar, Tommy, Åsa och grabbarna är redan där. Kram!
Trackback
