Och så var det radion igen
Klicka på länken och bläddra ner så får ni se nåt fint. Här skall skickas adress till Sveriges radio minsann!
Åhhh, jag missade dig! Jag skulle just gå hemifrån när jag såg att någon hade tryckt in något i kylen så att en öppnad vispgrädde hade vält och runnit ut, överallt.
(Vet du hur mycket lite vispgrädde kan bli? Vet du hur det kletar fast i alla ytor?
Vet du att vispgrädde är intelligent nog att leta sig ner in i fysen och ut nere vid golvet, vidare in bakom lister och in i trossbotten ...
Och tetran var inte ens tom när jag "räddade" den.
Inte konstigt att man blir fet av grädde, när så lite blir så mycket!
Nu fattar jag!
det finns ett namn på det där fenomenet:
lagen om livets jävlighet.
kan man trösta sig med ibland. det är inte gräddens fel, det är helt enkelt lag på att det ska hända :)
Lagen om ALLTINGS jävlighet heter det, hjärtat. (Du ser, jag kan inte låta bli!) Om man säger livets jävlighet blir det liksom så allvarligt.
Man kan också tillskriva det Murphys lag som är följande: If anything possible CAN go wrong, it will!
Eller så kan man vara positiv och glatt säga "Det blir väl sämre!"
Den enda tröst de lagarna ger är väl i så fall att man slapp bli fet på grädden. Den här gången.
Birgitta
