4 månader senare
Jag hade en stilla förhoppning om att jag skulle komma tillbaka till Sverige och att livet skulle fortsätta precis där jag senast slutat. Så blev det inte. Snarare blev det en total nystart, både på gott och på ont.
Jobbar heltid på ett svarsserviceföretag och bor hemma med min familj som jag älskar och uppskattar mer än någonsin. Känner mig mognare och lugnare än någonsin och jag kan ärligt säga att jag mår väldigt bra.
Trots att jag inte skrivit något i bloggen sedan jag lämnade den stora staden av ljus har jag gått in och smygkollat ibland. Och även nu, 4 månader senare, går det in 2-4 unika besökare varje dag. För en nedlagd blogg. Jag funderar på att starta en ny blogg, om mitt liv här i gråsverige. Måste säga att jag saknar bloggandet lite. Vi får se hur det blir.
Jag måste säga att min Parisupplevelse gjorde ett stort intryck på mig och har format mig till något bättre än vad jag var innan.
Staden och mötena där kommer följa med mig, alltid.
Tonight I have to leave it.
Tack för det här året.
Jag har lärt mig mycket.
Beirut är bäst.
Jag är svag för män med mörkt, rufsigt hår. Fråga mig inte varför, men jag blir fan alltid kär direkt.
.
Att ta farväl är bland det värsta jag vet.
Det var jag tvungen att göra ikväll.
Stort tomrum, stor klump.
Hej Sverige, Hejdå Paris.
Midsommar på Champs de Mars.
Vi var kanske 30 svenskar som samlats och åt sill, sjöng sommarsånger (i stämmor såklart, vi sjunger ju i kör!) drack snaps och dansade små grodorna. Topp!
Lite svensk sommar:
Och allmänt party:
21 juni.
Om du har tänkt fira midsommar i Paris, undvik ljusa kläder.
Rödvinsfläckar garanteras.
(Det var galet, galet igår! Mer info något annat tillfälle)
Små groooooodorna
Ja... Glad midsommar på er då.
(Själv ska jag sitta nedanför Eiffeltornet, käka chips, jordgubbar och dricka rom och cola...)
Heja Sverige.
Sverige förlorade.
Ärligt talat skulle jag skämts om vi hade spelat lika och att Sverige gått vidare. Vi har tappat stinget. Totalt. Ryssland förtjänade verkligen detta och utklassade Sverige så att man fick sitta och skämmas i studion. Men franska kändisar såg man (i alla fall en) och vi blev guidade runt i tv-huset.
Så har man varit med i Frankrikes svar på SVT1. Cool brud.
Detta trodde ni inte om mig! Inte jag heller!
Som nu till exempel, Em i fotboll är igång och jag följer det slaviskt. Tar reda på chanserna för olika länder att ta sig vidare, analyserar matcher och diskuterar spelarnas taktik. Jag som gärna påpekar att jag hatar sport.
Ikväll hörni. Jag ska till en studio i TF1 och symbolisera Sverige i matchen Sverige-Ryssland med 30 andra svenskar. Helknäppt och säkert helkul. Funkar alltid att vara blond (trots att jag vet att det är flera fransmän som kommer dit och ska symbolisera oss svenskar.
Well, HEJA SVERIGE!
Vad gör jag just nu?
Dock inget broderi som helst utan ett väldigt fint broderi designat av www.fuldesign.se som jag fick av Baba. Väldigt ful-fint. Och väldens bästa tryck, nämligen vårt motto:
Det man inte minns har inte hänt.
Med hjärtan och röda tjurar på.
Bra motto det där. Tröstar fint. Och går alltid att skylla på.
Näst sista helgen.
Sammanfattar min underbara helg med lite bilder:
Fredagkvällen började med en "internationell bar" i Latinkvarteren.
...och fortsatte i ett danskkollektiv
När jag kom hem strax innan 7 hade det blivit ljust.
På lördagen såg vi på fotboll och fortsatte sedan med att gå på resturang och bar:
Söndagen var BBQ hos Claud. Männen fixade grillen medan vi spanade in rumpor.
Jag drack martini och skrattade så att jag grät. Oavbrutet.
Sedan blev det Singstar hela kvällen.
"Final Countdown" med total inlevelse. Och obligatorisk headbangning.
Instängd
Vaknar vid lunchtid, hungrig som en varg och extremt sugen på en dusch. Inser dock att anledningen till att jag vaknat är att familjen har bjudit hem fasligt massa folk på lunchbjudning. De är fortfarande kvar. Jag vägrar lämna mitt rum. Håret står på ända, mitt huvud snurrar fortfarande av kvarvarade vin i mina ådror och jag luktar nog inte godare än soptunnorna på vår innergård. Inte så sugen på att visa upp mig såhär direkt.
Kan de gå snart eller?
Jag får lyxa till det med en ipren jag hittade under sängen så länge.
Bara så att ni vet.
Sömnlös i Se........ Paris.
Dessutom känner jag mig som ett ruttet ägg när jag bangar på att gå ut och klubba eller går tidigare från en fest. Ond cirkel kallas det, har jag hört.
Antar att det har att göra med att mitt psyke krisar lite just nu. Är snart hemma och just nu vet jag inte ens var hemma är. Förvirrad var ordet.
I fucking love you, yes I do.
Två veckor och två dagar kvar.
Och jag börjar inse hur extremt mycket jag kommer sakna de vänner jag har här.
I fredags till exempel var det körfest. Full rulle hela natten hemma hos Phil fram till klockan 6 på morgonen, med dans, skriksjungande och att bli nedsprutad av duschen inkluderat.
Allt är bara så fint hela tiden. Jag blir så glad av alla som jag lärt känna här, är så tacksam. Trots att jag inser att många av de jag umgås med här nu aldrig kommer komma tillbaka in i mitt liv är jag så glad för den tid vi haft här tillsammans. Jag har lärt mig så mycket.
Kan det bli så mycket bättre?
Då sticker man till Buttes Chaumont och har picknick.
Hajk i mitt hjärta.
Jag skrattar så jag gråter när jag ser detta:
Hans små kommentarer och sättet han förklarar saker på med små paranteser i varje mening är helt genialt. Humor på högsta nivå!
Et on chante.
Och, hehe, jag sjunger alt så jag kan faktiskt säga att det för en gångs skulle
inte är jag som har den gälla stämman som överröstar alla andra på filmen... No offence...)
Och så var det radion igen
Klicka på länken och bläddra ner så får ni se nåt fint. Här skall skickas adress till Sveriges radio minsann!
Frankrike fastnar.
Saker som jag aldrig trodde jag skulle vänja mig vid har fastnat. Jag gör saker omedvetet som är så franska att man undrar var jag kommer ifrån. Sakta, sakta har det kommit smygande. Till exempel:
#Kindpussarna gör jag utan att blinka. Förstå vad jobbigt att komma hem och ha massa alternativ att välja mellan. Skall man kramas, skaka hand eller bara säga hej? Nej, mer kindpussar åt folket! Konsekvent och bra.
#Nia gör jag nu per automatik. Det skulle ta emot att nia någon jag inte känner även i Sverige. Idag ringde en svensk tjej från Norwegian Airways och jag niade henne per automatik. Oj då.
#Att bli niad av främlingar har blivit en självklarhet. Om någon kommer fram och duar mig lyfter jag på ena ögonbrynet och undrar vad personen i fråga är ute efter egentligen.
#Små uttryck smiter in i mitt svenska språk såsom "ingen idé", och "preparera". Inget jag skulle använda innan jag kom hit. Även franska uttryck som "voilà" och "tant mieux" smiter in i min svenska.
Jag undrar när jag blir brunhårig, smal och får pumps ihopväxta med mina fötter...
I'll be ready.
Kolla vad fint mitt daller går ihop med Normandis stränder:
Idag är min lyckodag
Vi åkte upp till Normandie med kören. Kändes som en sådan där klassresa man gjorde för många år sedan, med bussresa och alls. Mobbning exluderat.
Jag simmade i havet. Länge.
Det var varmt.
Nu när jag kom hem väntade ett brev med saltlaktrids på mig.
Idag är min lyckodag.
Mina fina fina fina
Så himla fina. Jag var tvungen att gråta en skvätt. Gul klänning och allt! <3
Världen är full av visdom. Och svenskar.
Väldigt massa folk och en väldigt massa blommor mötte oss i Giverny. Fantastisk trädgård med underbara rosor, hängande pilträd och den berömda dammen. (Bilder kommer snart!)
Vi satte oss på en bänk för att inta den medhavda picknicken (fy vad skitnödigt det låter) och började prata om killar man haft i mellanstadiet och ryska posten och... Plötsligt halar paret som sitter på bänken mitt emot fram två bakelser. Elin utbrister:
"Ojoj, här kommer efterrätten, fan vad sugen jag bl...."
"Neeej, tyst, jag viiiill inte, åh... FAN VAD JOBBIGT DET ÄR ATT LEVA" utbrister jag med lite lätt panik i rösten.
Damen som satt bredvid oss (som vi inte hade upptäckt, hur länge hade hon suttit där?) utbrister:
"Det blir bättre med åren."
Just det ja, på svenska. Sedan hon sig och lunkade tryggt vidare med en rygg böjd i nästan 90 grader i ett par beiga byxor, ljusgul stickad cardigan och utväxt permanent som endast 70+are kan bära med värdighet.
Ja tanten, jag tror dig, det blir nog bättre med åren.
Sex and the city.
Det var längesedan jag kände mig såtjejig och fnittrig och härlig.
Och vrålet från tjejerna när filmen började, ojojoj. Det skulle man ha spelat in. Värre än värsta fjortisfilmen på Heron City. Men filmen var klart sevärd, gå och se!
FÖR NI HAR TAGIT STUDEEEEEEEEENTEN!
DET ÄR NU NI SPRINGER UT!
Jag älskar er så jävla mycket. Tack för att ni finns och för att ni har kommit i mitt liv, blivit en del av mig.
Om exakt en månad är jag hemma. PUSS PÅ ER!
Kom igen och visa allas vår åsikt.
Tar bara två sekunder. Kom igen särskilt er killar.
Do it now now now!
Idag
Har jag:
+ Sovit mer än 12 timmar.
+ Drömt om död och sjukdomar. Igen.
+ Haft kramp i magen (varför? gör så jävla ont)
+ Kramats med barnen. Åh vad jag älskar dem.
+ Lagat lunch till familjen. Eller i alla fall halva av dem.
+ Skrivit ett brev och postat den.
+ Blivit blöt om fötterna. Det spöregnar. Jag saknar mina röda gummistövlar.
+ Har skitigt hår, övervägt att tvättat det, skitit i det och satt upp det i tofs. NAJS!
+ Lyssnat på orgeljazz och saknat Dystal.
+ Funderat på vad jag ska prata om på radion imorgon. SR METROPOL 93.8, kl 9.12
Ja, och klockan är bara två. Ikväll blir det kör. Tjo!
.
Jag är magsjuk, vad är du?
Love will surviveeee
Perelli sög. Punkt slut.
Såg melodifestivalen på bästa möjliga sätt; hos en gay, schlagerälskande tysk med chips och öl. Varken Sverige, Tyskland eller Frankrike kom vidare bra till. Eller snarare, vi kom typ sist allihopa. Lite besvikna blev vi, speciellt Alex (tysken) som älskade både Tysklands bidrag (ett pinsamt svar till Spice Girls med visade trosor och hela köret) och Charlotte. Måste bara säga att Sebastien Tellier är ett geni. Han var lätt bäst av alla, helt sinnesförvirrad och så fransk.
Sveriges storhetsvansinne när det gäller schlager måste få ett slut. Det här börjar bli pinsamt.