Idag är min lyckodag
Vi åkte upp till Normandie med kören. Kändes som en sådan där klassresa man gjorde för många år sedan, med bussresa och alls. Mobbning exluderat.
Jag simmade i havet. Länge.
Det var varmt.
Nu när jag kom hem väntade ett brev med saltlaktrids på mig.
Idag är min lyckodag.
Mina fina fina fina
Så himla fina. Jag var tvungen att gråta en skvätt. Gul klänning och allt! <3
Världen är full av visdom. Och svenskar.
Väldigt massa folk och en väldigt massa blommor mötte oss i Giverny. Fantastisk trädgård med underbara rosor, hängande pilträd och den berömda dammen. (Bilder kommer snart!)
Vi satte oss på en bänk för att inta den medhavda picknicken (fy vad skitnödigt det låter) och började prata om killar man haft i mellanstadiet och ryska posten och... Plötsligt halar paret som sitter på bänken mitt emot fram två bakelser. Elin utbrister:
"Ojoj, här kommer efterrätten, fan vad sugen jag bl...."
"Neeej, tyst, jag viiiill inte, åh... FAN VAD JOBBIGT DET ÄR ATT LEVA" utbrister jag med lite lätt panik i rösten.
Damen som satt bredvid oss (som vi inte hade upptäckt, hur länge hade hon suttit där?) utbrister:
"Det blir bättre med åren."
Just det ja, på svenska. Sedan hon sig och lunkade tryggt vidare med en rygg böjd i nästan 90 grader i ett par beiga byxor, ljusgul stickad cardigan och utväxt permanent som endast 70+are kan bära med värdighet.
Ja tanten, jag tror dig, det blir nog bättre med åren.
Sex and the city.
Det var längesedan jag kände mig såtjejig och fnittrig och härlig.
Och vrålet från tjejerna när filmen började, ojojoj. Det skulle man ha spelat in. Värre än värsta fjortisfilmen på Heron City. Men filmen var klart sevärd, gå och se!
FÖR NI HAR TAGIT STUDEEEEEEEEENTEN!
DET ÄR NU NI SPRINGER UT!
Jag älskar er så jävla mycket. Tack för att ni finns och för att ni har kommit i mitt liv, blivit en del av mig.
Om exakt en månad är jag hemma. PUSS PÅ ER!
Kom igen och visa allas vår åsikt.
Tar bara två sekunder. Kom igen särskilt er killar.
Do it now now now!
Idag
Har jag:
+ Sovit mer än 12 timmar.
+ Drömt om död och sjukdomar. Igen.
+ Haft kramp i magen (varför? gör så jävla ont)
+ Kramats med barnen. Åh vad jag älskar dem.
+ Lagat lunch till familjen. Eller i alla fall halva av dem.
+ Skrivit ett brev och postat den.
+ Blivit blöt om fötterna. Det spöregnar. Jag saknar mina röda gummistövlar.
+ Har skitigt hår, övervägt att tvättat det, skitit i det och satt upp det i tofs. NAJS!
+ Lyssnat på orgeljazz och saknat Dystal.
+ Funderat på vad jag ska prata om på radion imorgon. SR METROPOL 93.8, kl 9.12
Ja, och klockan är bara två. Ikväll blir det kör. Tjo!
.
Jag är magsjuk, vad är du?
Love will surviveeee
Perelli sög. Punkt slut.
Såg melodifestivalen på bästa möjliga sätt; hos en gay, schlagerälskande tysk med chips och öl. Varken Sverige, Tyskland eller Frankrike kom vidare bra till. Eller snarare, vi kom typ sist allihopa. Lite besvikna blev vi, speciellt Alex (tysken) som älskade både Tysklands bidrag (ett pinsamt svar till Spice Girls med visade trosor och hela köret) och Charlotte. Måste bara säga att Sebastien Tellier är ett geni. Han var lätt bäst av alla, helt sinnesförvirrad och så fransk.
Sveriges storhetsvansinne när det gäller schlager måste få ett slut. Det här börjar bli pinsamt.
allt fel är janens.
Och han fyller år idag! Grattis!
(Hey, de har varken telefon eller internet som funkar hemma i nya huset så ingen i familjen lär se det här, men det är ju tanken som räknas, eller hur?)
Men tiden går för fort!
Tiden bara rusar iväg. Spinner fortare och fortare och jag hinner inte ens med. Fattar ingenting. Fick ett litet oroligt mejl där man undrade om det hade hänt mig något. Nej! Jag är bara seg på att uppdatera. Eller fel uttryckt, det är tiden som försvinner förresten. För mig kändes det som det var i förmiddags jag skrev något här senast.
Ge mig en käftsmäll, någon.
Lite drygt en månad kvar här nu. Är jag redo för att börja om på nytt?
Ibland är man bara bäst.
en liten påminnelse...
Onsdag kl 09.12 på SR Metropol 93,8. Jag ska prata parker.
Nu sticker jag och sjunger i kören. PUSS!
Svenska kören sjunger i metron.
Så kan det gå. Vi sjöng hela vägen från Etoile till St Paul. Precis innan vi slängde oss av tåget fick någon idén att samla ihop pengar. I en hjälm med hål i. I vilket fall fick vi 5 euro av en enda person! Galet! Det låter ju falskt det vi sjunger, men uppskattat var det tydligen. ("JA JAG KOMMER!", moget Elin...)
Hihi. Det här händer nog bara i Paris, som sagt....
Min helg.
Jag har haft en sån där underbar helg, en sådan som jag ibland får för mig bara kan inträffa i Paris. Ska försöka sammanfatta:
Fredag: Åkte hem till Daniela med bira och chips. Har inte umgåtts med henne på evigheter kändes det som, och vi hade mycket att ta igen. Kändes underbart att äntligen få vara tillbaka i hennes lilla studio. Plötsligt knackar det på dörren. Det är Danielas italienska grannar som bjuder över oss på fest. Självklart går vi dit (de två meter som är mellan oss). Underbar stämning med dans på minimal yta. Spelas både Aqua och The Ark (trots att det inte är vi svenskar som står för musiken.) Drar oss tillbaka till Daniela vid 2-tiden.
Lördag: Vaknar och känner mig väldigt nöjd att befinna mig hos Daniela. Vi dricker morgonkaffe ihop och jag drar mig vid lunch eftersom hon behöver tid att plugga. Jag träffar Elin och det blir pick-nick (och hårklippning! "jag har med mig en frisörsax!" säger Elin finurligt och vi klipper toppar i blåsten) i den fantastiska parken Buttes Chaumont. Kvällen avslutas med muséebesök på Musée d'art moderne och sjungandes i stämmor utanför Palais the Tokyo samtidigt som vi ser månen går upp och Eiffeltornet glittra.
Söndag: Inspelning av CD! Fruktansvärt jobbigt och krävande och Agneta verkade inte särskilt nöjd men vi tog oss igenom det. Något blir det i alla fall, ska bli spännande att höra sedan när den kommer ut! Sedan ut allihopa på kinakrog... Och festen fortsatte hemma hos Philip i hans fantastiska lägenhet på Rue de Rivoli. Vi hann med att sjunga i metron på vägen dit, självklart. En helt fantaskisk fest blev det som jag nog aldrig glömmer. Mer om det kommer sedan. Aqua och The Ark spelades där med, hur stor är chansen på en och samma helg i Paris?
sjung starkare, du får mat!
Nu ska jag iväg och spela in en CD med kören.
ujujuj vilken pärs det kommer bli, önska oss lycka till!
Vi är bara för jävla fina alltså.
nat-at-at-at-at-ation!
Trots folk så var det så skönt! Bara simma, simma, simma bort alla tankar.
Blev 33x50 meter på 55 minuter. Hoppsan. Behövde nog det där.
.
Det är tungt nu.
En och en halv månad kvar och jag mår skit.
Jag tar promenader och ser allt det vackra, skrattar, skojar. Känner dofterna från boulangerierna, solen strålar på mina axlar. Men det kommer inte riktigt in. Det är inte jag. Jag bara räknar dagar till jag får komma tillbaka till Sverige. Otacksam är vad jag är.
Familjen hemma har flyttat till ett nytt hus och jag är inte med. Jag känner mig så utanför och ensam och.. näe. Skit.
Jag bara räknar dagar.
Sr Metropol
Ca klockan 09.12, Sr Metropol 93,8.
(Ni har blivit för jävla dåliga på att kommentera, btw. Skärpning!)
versailles del 2.
Versailles.
Massa bilder kommer senare!
Besök.
Har varit "ensam hemma" sedan i torsdags och har passat på att i princip inte göra någonting, bortsett från vissa undantag.
Jag fick besök bland annat.
Tänk att jag som nykär liten sextonåring inte hade en aning om att jag skulle få så fina människor bara sådär, på köpet. Jag är så glad att de finns. Och att de finns kvar. Tack!
De har gift sig! Grattis grattis grattis!!!
(Sätt igång och gratta ni med!)
It's all about the elevators.
Jag bor på fjärde våningen, ingen hiss.
Flickans pianolärare bor på sjätte våningen, ingen hiss.
Daniela bor jävligt högt upp hon med, ingen hiss där heller.
Enda gången jag kan komma på att jag åkt hiss i Paris är i Montparnasstornet (tack och lov för det). Det är som om de medvetet inte byggt hissar i byggnaderna för att det skulle förstöra det romantiska, det drömska, det gamla.
Eller bara ytterligare ett bevis på hur omständliga dessa fransmän är...
Jag gillar hissar.
Fyra flickor i en hiss för två, nyår.
Säkert!
Arcade Fire.
Creve de chaleur.
Underbart, men hallå, jag blir helt korkad i bollen av denna värme!
På natten måste jag sova naken, livrädd för att någon ska slita upp dörren. Och min lilla glugg till takfönster måste vara vidöppet, vilket släpper in allt oljud från Parisnatten och (om jag skulle ha enorm otur) fågelskit i min säng. Allt detta leder alltså till en hel del sömnbrist.
Fast näe, jag klagar inte.
Dagens fundering.
Vad är det med fransmän och "do you wanna go with me for a motorcycle ride?"
Nej tack.
Att vara blond är inte lika med att vara dum i huvudet. Sorry.
Söndag.
Första söndagen i månaden innebär gratis museum i Paris. Tror ni vi hittade något som var både öppet och gratis?! Nejdå, självklart inte. Efter att ha åkt fram och tillbaka och känt oss väldigt förvirrade hamnade vi här:
Jag älskar Paris.
Sr Metropol
Ca klockan 09.12 kör jag igång, 93,8.
Chichilianne.
...och så kom man tillbaka till Paris och insåg att jag har mindre än två månader kvar.
Revenue.
Min hjärna har inte vant sig än vid storstaden.
Mycket natur, mycket tystnad, trots en och annan golande tupp.
Jag hade 10 underbara dagar där jag hade absolut inget att göra.
Och jag fick en bästis på köpet.
Hon heter Giselle och är 74 år gammal.
Hon vill att jag kommer tillbaka och hälsar på henne.
Mais biensûre säger jag.
Tänk att ålder kan spela sådan liten roll.
Bilder kommer imorgon. Håll utkik!
