Lystring!
På onsdag hörni,d å måste ni alla sitta klistrade framför radioapparaterna.
Jag har nämligen råkat bli Sveriges korrespondent i Paris i Sr Metropol's morgonprogram.
Nu på onsdag ska vi prata husdjur i Paris.
Så:
Missa INTE!
Jag har nämligen råkat bli Sveriges korrespondent i Paris i Sr Metropol's morgonprogram.
Nu på onsdag ska vi prata husdjur i Paris.
Så:
Onsdagen den 7 februari 9.10
Sr Metropol 93.8
Sr Metropol 93.8
Missa INTE!
Grattz hörru.
Helvete Kajsa, vad gör du ute i kalla natten i Paris mitt i natten? Skämmes, ta mej fan.
Och en liten cadeau: Jag är frisk!! Jag är frisk frisk frisk som en jävla nötkärna.
Förutom förskylningen men den kan jag leva med. I flera veckor till om så skulle vara.
För jag är frisk!
I own you all!
Det är underbart. På Facebook kan man som sagt köpa sina vänner.
Och hörni, jag äger er allihop. Jag har det till och med på pappret.
Det känns jävligt, jävligt bra.
Sweeney Todd
Var på bio idag med Daniela (födelsedagspresent till henne, hon fyller år imorn, grattis!)
Vi såg Sweeney Todd, ni vet den nya av Tim Burton med Johnny Depp.
Sådan typisk Tim Burton-film med dessa mörka, ångestfyllda sagor med imponerande kulisser och kostymer. Stora skillnaden denna gång var kanske att den blev fruktansvärt blodig, nästintill goregenre, med enorma massor döda kroppar och avskurna huvuden.
Klarar ni av sådant kan jag starkt reckomendera den. (Men ansträng er inte att ta med popcorn in i salongen, ni kommer inte vara sugna under filmen...)
Vi såg Sweeney Todd, ni vet den nya av Tim Burton med Johnny Depp.
Sådan typisk Tim Burton-film med dessa mörka, ångestfyllda sagor med imponerande kulisser och kostymer. Stora skillnaden denna gång var kanske att den blev fruktansvärt blodig, nästintill goregenre, med enorma massor döda kroppar och avskurna huvuden.
Klarar ni av sådant kan jag starkt reckomendera den. (Men ansträng er inte att ta med popcorn in i salongen, ni kommer inte vara sugna under filmen...)
Jag har blivit köpt.
Jag märkte just att jag blivit köpt på Facebook.
Det började med att Kajsa köpte mig för 571 dollar.
Elisabeth köpte mig av henne. Kajsa köpte mig tillbaka.
Elisabeth köpte mig igen. Jag är nu värd 786 dollar.
Jag vet inte varför, men jag blev så himla glad.
Är jag värd att slåss om sådär? Åh. Det är kärlek.
Men what's up Kajsa?! Go ahead och köp mig tillbaka!
Feber.
När man är så jävla sjuk att man får tunnelseende och högt tjut i öronen så fort man ställer sig upp, och ändå måste springa fram och tillbaka och lämna barn på dans och datakurser och skratta åt "roliga historier" och förhöra dem på läxor, då tar det emot lite.
Har fått i mig 2400 mg värktabletter idag.
Plus konstiga droppar att ha under tungan (han sa att det var silver? Varför?!)
och stark hostmedicin.
Life's wonderful if you like drugs.
Har fått i mig 2400 mg värktabletter idag.
Plus konstiga droppar att ha under tungan (han sa att det var silver? Varför?!)
och stark hostmedicin.
Life's wonderful if you like drugs.
...
Har ni någonsin blivit bländad av månen?
Det blev jag ikväll.
En fullmåne och en stjärnklar himmel, sedd från min pytteglugg till fönster i min alldeles egna lilla vrå, det är inte fy skam, hörni.
Det blev jag ikväll.
En fullmåne och en stjärnklar himmel, sedd från min pytteglugg till fönster i min alldeles egna lilla vrå, det är inte fy skam, hörni.
Bäbis?!
Dagens crush.
Jag vill också stå på ett hustak i en förort till Paris när det snöar med utrunnet smink och muffliga vinterkläder. Jag vill också ha en kille med androgyna drag som skriver sånger till mig och gör allt för att få mig tillbaka. Nu.
Det finaste är att de faktiskt är tillsammans på riktigt. Åh, ge mig honom.
Sunday, bloody Sunday.
Igår var en trevlig kväll, trots nervositet innan. Vi hade middag här, massa folk, franska, spanska, raclette (stavas?).
Visade sig vara utmärkt trevligt. Jag lyssnade, förstod, skrattade. Gjorde inget att jag inte sa så mycket, var bara med. Ännu en poäng på självförtroendeskalan.
Söndagen började med brunch på Jessicas gamla gata (även om Jessica inte är kvar här i Paris längre). Jag, Sophie, Emma och en ny bekantskap; Paul. Bröd, te, marmelader, chokladpålägg, allt ekologiskt och bra. Mycket folk men väldigt trevligt. Fortsatte med strosande runt hela stan, hela eftermiddagen. Konstigt nog gick ingen mindre än Jaques Chirac förbi oss (en meter ifrån) när vi satt och fikade vid ett café. Sophie åker hem på fredag.
Utanför Hotel de Ville kan man åka skridskor. För mycket folk på för blöt is... Det räckte att titta på, tyckte vi.
Träffade Sofia vid Nation ikväll. Pratade som vanligt om livets stora frågor. Av någon anledning blir vi så djupa tillsammans och jag får alltid bra insikter om livet med henne. Fick reda på att även hon åker. Redan på tisdag. Usch, jag blev så ledsen. Även om vi bara träffats fyra-fem gånger så känns hon så nära. Allt blir så annorlunda här, så mycket mer. En månads bekantskap här är ett helt år i Sverige; man passar verkligen på när man får chansen. Luleå är långt bort, men inte tillräckligt. Jag träffar henne igen, det vet jag.
Men varför åker alla? En efter en, efter en...
Visade sig vara utmärkt trevligt. Jag lyssnade, förstod, skrattade. Gjorde inget att jag inte sa så mycket, var bara med. Ännu en poäng på självförtroendeskalan.
Söndagen började med brunch på Jessicas gamla gata (även om Jessica inte är kvar här i Paris längre). Jag, Sophie, Emma och en ny bekantskap; Paul. Bröd, te, marmelader, chokladpålägg, allt ekologiskt och bra. Mycket folk men väldigt trevligt. Fortsatte med strosande runt hela stan, hela eftermiddagen. Konstigt nog gick ingen mindre än Jaques Chirac förbi oss (en meter ifrån) när vi satt och fikade vid ett café. Sophie åker hem på fredag.
Utanför Hotel de Ville kan man åka skridskor. För mycket folk på för blöt is... Det räckte att titta på, tyckte vi.
Träffade Sofia vid Nation ikväll. Pratade som vanligt om livets stora frågor. Av någon anledning blir vi så djupa tillsammans och jag får alltid bra insikter om livet med henne. Fick reda på att även hon åker. Redan på tisdag. Usch, jag blev så ledsen. Även om vi bara träffats fyra-fem gånger så känns hon så nära. Allt blir så annorlunda här, så mycket mer. En månads bekantskap här är ett helt år i Sverige; man passar verkligen på när man får chansen. Luleå är långt bort, men inte tillräckligt. Jag träffar henne igen, det vet jag.
Men varför åker alla? En efter en, efter en...
Inga from Sweden.
Eh... Ja just det, ja.
Att köpa bort ångest. Del två.
Hanna har avancerat. Igår åkte hon till Marais och provade ut hela sortimentet på Kookai. Korta, upphetsade andetag, allt är så fint, så fint. Köpte två tröjor, 60% rea. Hon gick till Starbucks och firade med en Chokolat Vennoise Classic (varm choklad) och läste en svensk tidning. Konsumering botar det mesta.
Fast... Det bästa botemedlet är nog vänskap. Träffade Elin igårkväll, vi sprang runt i Louvren sista halvtimmen innan de stängde (gratis inträde fredagkvällar), gick förbi Tulerieparken och fram till Place de la Concorde. Tror ni vi kunde motstå att åka i det enorma Pariserhjulet? Nej! Med en svindlande höjd och utsikt över Eiffeltornet, Champs Elysées och Sacre Coeur... Oslagbart. Och läskigt. Sedan firade vi med att dela på ett sockervadd. Mysigt! Vi avrundade kvällen med att sitta och prata över en kir/vin chaud. Jag känner mig obeskrivligt lättad, Im tellin ya.
Fast... Det bästa botemedlet är nog vänskap. Träffade Elin igårkväll, vi sprang runt i Louvren sista halvtimmen innan de stängde (gratis inträde fredagkvällar), gick förbi Tulerieparken och fram till Place de la Concorde. Tror ni vi kunde motstå att åka i det enorma Pariserhjulet? Nej! Med en svindlande höjd och utsikt över Eiffeltornet, Champs Elysées och Sacre Coeur... Oslagbart. Och läskigt. Sedan firade vi med att dela på ett sockervadd. Mysigt! Vi avrundade kvällen med att sitta och prata över en kir/vin chaud. Jag känner mig obeskrivligt lättad, Im tellin ya.
Att köpa bort ångest.
JAPP! Det funkar faktiskt. En liten stund i alla fall. Jag går runt och är jättearg och irriterad och orolig och kommer behöva vara det ett bra tag till tydligen. (Och, nej mamma jag är inte gravid, n'inquiète pas!). Men i alla fall. Stack iväg till La Defense för att tröstshoppa. Och det funkar verkligen. Första gången jag var vid La Defense, alldeles för mycket folk och alldeles för stort och alldeles för lite tid men jag hann! Jag hann köpa mig en fin klänning och tre skivor; Strokes, Raphael och Interpol (ja ni, Henke och Moje, ni har fan lyckats få mig till en Interpolare, be happy!)
Väl hemma låg ett kuvert undangömt bakom räkningar och tidningar; världens bästa tröst och ångestdämpande medel. Your'e the best, K.
(Psst, jag kommer vara i Sverige mellan den 1-9 mars. Se till att vara där ni med)
Väl hemma låg ett kuvert undangömt bakom räkningar och tidningar; världens bästa tröst och ångestdämpande medel. Your'e the best, K.
(Psst, jag kommer vara i Sverige mellan den 1-9 mars. Se till att vara där ni med)
Humor/Helvete
Jag säger då det. Klicka här och ni blir varse om att är man frireligös så blir man straffad. Ge fan i att gå på franskalektionen också om ni vill slippa den ovälkomna överraskningen eleverna på denna skola fick. Fast roligt var det i alla fall. Nyheter slutar aldrig förvåna mig.
Usch. Fick en annan nyhet idag, som däremot är mycket mer privat. Huvaligen. Illamående är det minsta jag kan säga att jag är. Så imorn gott folk ska jag tröstäta lakrids som lillebror skickade med mig hemifrån och köpa mig något riktigt dyrt.
Det enda som skulle lätta lite på denna nytillkomna ångest.
Min nya passion.
En väldigt god vän till mig fixade nya Photoshop till mig under tiden jag var hemma i Sverige.
Jag är totalsåld.
Jag är totalsåld.
Go shorty, it's your birthday, we're gonna party like it's your birthday.
Som några förmodligen vet hade jag rätt bra ångest över det där med min 20-årsdag.
Jag trodde jag skulle fått sitta själv och häcka hela första min dag som 20åring, jag vågade inte ens säga något till värdfamiljen. Men ack, så fel jag fick. Det började på fredagen vid la Perle någon gång vid 21-tiden. Vi satt och pimplade vin och pratade och hade allmänt trevligt. Emma var där, lika så mon amor francais (som mest bara satt som ett ledset frågetecken när vi satt och citerade scener ur Nile City. Att vi sedan försökte, vid 3-snåret, förklara vad "lagom" och "mysigt" var så gav de upp och gick hem, haha), Hannes och Andrea, Sophie och hennes extremt roliga vän Mikael som för tillfället bor i NY. Tyvärr har jag inga bilder från denna kväll.... Kanske kommer senare, måste bara tjata på Sophie...
För att göra en lång kväll kort så hade jag i alla fall extremt roligt och vi somnade hemma hos Sophie runt 6 på morgonen. Vi vaknade vid 11, lagom pigga, gick och hade bakis-McDo-lunch vid Luxembourgträdgården i strålande solsken. Skyndade mig hem och duchade och bytte kläder och öppnade presenter jag köpt åt mig själv för jag skulle möta upp Daniela klockan halv fem. Det visade sig att hennes födelsedagspresent till mig var att åka upp i Montparnassetornet! Så ball, så bra, jag menar kolla utsikten!:
Efter det delade vi på en pizza hemma hos Daniela. Runt 20 kom gänget från igår. Vi åt ostar och kex och drack vin och spelade GENI-Sverge ända till klockan 4 på morgonen. Jag var trött, men hade väldigt trevligt.
Jag fick sova hos Daniela. Sedan hem efter en Starbucksfika med Jennie, plugga plugga plugga (ja, det muntliga framträdandet fick faktiskt bra!). När familjen sedan kom hem fick jag en jättefin ask av barnen som de köpt för sina egna pengar, de sjöng för mig och jag blev bjuden på tårta. Glad, glad, glad.
Det är fan najs att fylla 20, trots allt.
Jag trodde jag skulle fått sitta själv och häcka hela första min dag som 20åring, jag vågade inte ens säga något till värdfamiljen. Men ack, så fel jag fick. Det började på fredagen vid la Perle någon gång vid 21-tiden. Vi satt och pimplade vin och pratade och hade allmänt trevligt. Emma var där, lika så mon amor francais (som mest bara satt som ett ledset frågetecken när vi satt och citerade scener ur Nile City. Att vi sedan försökte, vid 3-snåret, förklara vad "lagom" och "mysigt" var så gav de upp och gick hem, haha), Hannes och Andrea, Sophie och hennes extremt roliga vän Mikael som för tillfället bor i NY. Tyvärr har jag inga bilder från denna kväll.... Kanske kommer senare, måste bara tjata på Sophie...
För att göra en lång kväll kort så hade jag i alla fall extremt roligt och vi somnade hemma hos Sophie runt 6 på morgonen. Vi vaknade vid 11, lagom pigga, gick och hade bakis-McDo-lunch vid Luxembourgträdgården i strålande solsken. Skyndade mig hem och duchade och bytte kläder och öppnade presenter jag köpt åt mig själv för jag skulle möta upp Daniela klockan halv fem. Det visade sig att hennes födelsedagspresent till mig var att åka upp i Montparnassetornet! Så ball, så bra, jag menar kolla utsikten!:
Efter det delade vi på en pizza hemma hos Daniela. Runt 20 kom gänget från igår. Vi åt ostar och kex och drack vin och spelade GENI-Sverge ända till klockan 4 på morgonen. Jag var trött, men hade väldigt trevligt.
Jag fick sova hos Daniela. Sedan hem efter en Starbucksfika med Jennie, plugga plugga plugga (ja, det muntliga framträdandet fick faktiskt bra!). När familjen sedan kom hem fick jag en jättefin ask av barnen som de köpt för sina egna pengar, de sjöng för mig och jag blev bjuden på tårta. Glad, glad, glad.
Det är fan najs att fylla 20, trots allt.
How to be fab.
Nyår 2007-2008
Hur man får Hanna Maria Ellinor att gråta.
Det här måste vara bland det finaste någon gjort mot mig.
Jag blev så glad när jag låg i sängen, lagom pigg efter 4 timmars sömn efter en rejäl barrunda med en dator på magen på min 20nde födelse att jag grät. Så fint.
J'ai vingt ans!
Måste plugga nu, men måste bara säga:
Tack alla som gjorde den så otroligt bra.
Mer info kommer när jag har tid. Nu ska jag iväg och kämpa med prepositioner och subjonctif.
MIN FÖDELSEDAG VAR BÄST!
Tack alla som gjorde den så otroligt bra.
Mer info kommer när jag har tid. Nu ska jag iväg och kämpa med prepositioner och subjonctif.
Surprice
Alltså nej, fan, helvete.
Vi har ätit soppa måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag.
Fast idag var soppan... "acide", sur. Typ. Den smakade helvete och barnen vägrade äta.
Bernard och jag slängde i oss den, jag ville spy.
Cecile kom och tittade förvånat på mig: "VA? Åt du det där?!"
Shit.
Kommer jag bli matförgiftad lagom till födelsedagen? Och jag som ska ut ikväll.
No no no please don't.
Låt mig bara få behålla mina kroppsvätskor imorgon.
Vi har ätit soppa måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag.
Fast idag var soppan... "acide", sur. Typ. Den smakade helvete och barnen vägrade äta.
Bernard och jag slängde i oss den, jag ville spy.
Cecile kom och tittade förvånat på mig: "VA? Åt du det där?!"
Shit.
Kommer jag bli matförgiftad lagom till födelsedagen? Och jag som ska ut ikväll.
No no no please don't.
Låt mig bara få behålla mina kroppsvätskor imorgon.
It should be winter now, but my mind is still June.
Another day in...
(detta skrev jag igår men blev tydligen aldrig publicerat. här kommer det i alla fall:)
Idag köpte jag födelsedagspresenter till mig själv.
Så att jag ska ha några paket att öppna på lördag.
Jag köpte dem, bad de i kassan slå in dem, gick hem och gömde dem under min säng och glömde sen bort dem. För överraskning ska det bli, eller hur?
(fast jag köpte läppstift, kajalpenna, trosor från etam, en cd med muse och en med feist. men shhh, säg inget, för jag får inte veta förrän på lördag...)
Fick min första utskällning av nya läraren idag. Jag bara väntade på den, visste från första sekund att hon inte gillade mig, av någon outgrundlig anledning. Jag råkade slå upp ett ord i mitt lexikon och hon ställer sig och skriker på mig inför hela klassen. Jag ville bara gråta och gå hem, men jag satt kvar och gömde mig istället bakom ett papper fullt med övningsuppgifter resten av lektionen.
Har inte ens börjat med min uppsats. Hur ska jag klara det här? Stå och prata inför en hel klass med okända människor? På franska??
Idag köpte jag födelsedagspresenter till mig själv.
Så att jag ska ha några paket att öppna på lördag.
Jag köpte dem, bad de i kassan slå in dem, gick hem och gömde dem under min säng och glömde sen bort dem. För överraskning ska det bli, eller hur?
(fast jag köpte läppstift, kajalpenna, trosor från etam, en cd med muse och en med feist. men shhh, säg inget, för jag får inte veta förrän på lördag...)
Fick min första utskällning av nya läraren idag. Jag bara väntade på den, visste från första sekund att hon inte gillade mig, av någon outgrundlig anledning. Jag råkade slå upp ett ord i mitt lexikon och hon ställer sig och skriker på mig inför hela klassen. Jag ville bara gråta och gå hem, men jag satt kvar och gömde mig istället bakom ett papper fullt med övningsuppgifter resten av lektionen.
Har inte ens börjat med min uppsats. Hur ska jag klara det här? Stå och prata inför en hel klass med okända människor? På franska??
Work, work
Det bästa av allt: jag har fått en ny lärare i skolan. Hon är skitläskig.
Jag fattar ingenting av vad hon säger eller vill.
Igår fick jag reda på att vi ska hålla ett föredrag i en kvart tills på måndag, men helst fredag.
HÅLLA ETT FÖREDRAG?! I EN KVART?! PÅ FRANSKA???!!!
Helvete. Visst, jag kan göra mig förstådd när jag ska beställa bröd men inte så mycket mer. Fan, fan, fan. Det är ju svårare än vad vi behövde göra på typ svenskan på gymnasiet! Jag vill inte. Jag vill inte.
Dessutom fyller jag 20 på fredag. Kan ni snälla säga vad jag ska hitta på på min 20årsdag, ensam i Paris, innan jag ska möta upp Daniela klockan 17?
(Och, inte behöver jag väl säga vad vi åt till middag idag...?)
Jag fattar ingenting av vad hon säger eller vill.
Igår fick jag reda på att vi ska hålla ett föredrag i en kvart tills på måndag, men helst fredag.
HÅLLA ETT FÖREDRAG?! I EN KVART?! PÅ FRANSKA???!!!
Helvete. Visst, jag kan göra mig förstådd när jag ska beställa bröd men inte så mycket mer. Fan, fan, fan. Det är ju svårare än vad vi behövde göra på typ svenskan på gymnasiet! Jag vill inte. Jag vill inte.
Dessutom fyller jag 20 på fredag. Kan ni snälla säga vad jag ska hitta på på min 20årsdag, ensam i Paris, innan jag ska möta upp Daniela klockan 17?
(Och, inte behöver jag väl säga vad vi åt till middag idag...?)
Och matinspirationen sprudlar...
Vet ni vad de åt idag då?
Grönsakssoppa.
Fast den var grön idag, inte orange som igår.
Tur att jag gick till kören och kunde köpa ostmackor istället.
(obs, bilden är snodd. Bröd annat än vitt kan man glömma att få tag på här...)
Jag är fanimej redo.
Jag undrar hur mycket salt och vatten jag blev av med förra dygnet.
Det började med att mina bästa vänner går hem och jag inser att jag inte kommer träffa de flesta av dem på ett halvår. Sedan på morgonen när föräldrarna är extremt arga för att jag inte plockat undan all disk från gårdagens middag trots att jag hade tänkt göra det morgonen därpå och hade satt klockan på rigning just för det ändamålet. Sedan gråt i bastun i Tibblebadet med min mamma, gråt när jag packade, gråt varje gång planet visade ännu mer försenat, gråt när jag sa farväl till mamma, gråt när jag insåg att jag skulle landa jättesent i Paris.
Tårarna bara skvalade. Jag såg ut som en rynkig haschknarkare som även passat på att skvätta extra citron i ögonen och stoppat näsan i en dammsugare med monstersug. Ungefär.
Men kom som sagt fram tillslut. Idag tog jag mig en rejäl sovmorgon, packade upp, fixade, Bernard hjälpte mig att skicka in ett formulär till Velib' som jag förhoppningsvis kommer kunna använda om 15 dagar om vi gjorde allt rätt (och det var inte lätt, jävla komplicerade fransmän).
Men bäst av allt; jag tog en promenad ut i Paris. 14 grader varmt och solsken. Jag gick med öppen jacka och nästan skuttade fram av lycka. Satte mig och läste på en bänk i en timme. Trots att det blåste var vinden ljum. Ungarna gick jättebra att ta hand om, jag och Leo spelade Warhammer hela dagen och vi lyssnade på Tokio Hotel's skiva fem gånger i rad. Jag tror jag börjar lära mig lite tyska.
Trots lite skrik vid läxläsningen och... tadaaaa.. ännu en middag med mixad grönsakssoppa så är jag fanimej redo. Paris in spring, here i fucking come.
Det började med att mina bästa vänner går hem och jag inser att jag inte kommer träffa de flesta av dem på ett halvår. Sedan på morgonen när föräldrarna är extremt arga för att jag inte plockat undan all disk från gårdagens middag trots att jag hade tänkt göra det morgonen därpå och hade satt klockan på rigning just för det ändamålet. Sedan gråt i bastun i Tibblebadet med min mamma, gråt när jag packade, gråt varje gång planet visade ännu mer försenat, gråt när jag sa farväl till mamma, gråt när jag insåg att jag skulle landa jättesent i Paris.
Tårarna bara skvalade. Jag såg ut som en rynkig haschknarkare som även passat på att skvätta extra citron i ögonen och stoppat näsan i en dammsugare med monstersug. Ungefär.
Men kom som sagt fram tillslut. Idag tog jag mig en rejäl sovmorgon, packade upp, fixade, Bernard hjälpte mig att skicka in ett formulär till Velib' som jag förhoppningsvis kommer kunna använda om 15 dagar om vi gjorde allt rätt (och det var inte lätt, jävla komplicerade fransmän).
Men bäst av allt; jag tog en promenad ut i Paris. 14 grader varmt och solsken. Jag gick med öppen jacka och nästan skuttade fram av lycka. Satte mig och läste på en bänk i en timme. Trots att det blåste var vinden ljum. Ungarna gick jättebra att ta hand om, jag och Leo spelade Warhammer hela dagen och vi lyssnade på Tokio Hotel's skiva fem gånger i rad. Jag tror jag börjar lära mig lite tyska.
Trots lite skrik vid läxläsningen och... tadaaaa.. ännu en middag med mixad grönsakssoppa så är jag fanimej redo. Paris in spring, here i fucking come.
Back in Paris
Jag är så trött.
Min resa tog 11 timmar från dörr till dörr. TACK PLANET för att du var 3 och en halv timmar sen. Den fick flygas in från Serbien (vafan?!). Tunnelbanan slutade gå lagom till vi var framme till Paris så jag och två från kören som jag hittade på planet fick leta fram en nattbuss som tog en timme (ni vet hur nattbussar går, framochtillbakaframochtillbaka) och från Chatelet delade vi en taxi. Eller, insåg jag när jag kom fram, de betalade hela resan. Gulle dem. Och taxichauffören var snälloch försökte konversera med mig när de andra klivit av. Han gav upp efter ett tag, jag var kanske inte den vassaste på franska vid den tidpunkten. Men han var orolig och erbjöd sig att låna ut sin telefon så att jag kom in ordentligt.
Det behövdes inte. Jag mottogs med puss på kind och trötta leenden när jag kom hit.
Im back.
Min resa tog 11 timmar från dörr till dörr. TACK PLANET för att du var 3 och en halv timmar sen. Den fick flygas in från Serbien (vafan?!). Tunnelbanan slutade gå lagom till vi var framme till Paris så jag och två från kören som jag hittade på planet fick leta fram en nattbuss som tog en timme (ni vet hur nattbussar går, framochtillbakaframochtillbaka) och från Chatelet delade vi en taxi. Eller, insåg jag när jag kom fram, de betalade hela resan. Gulle dem. Och taxichauffören var snälloch försökte konversera med mig när de andra klivit av. Han gav upp efter ett tag, jag var kanske inte den vassaste på franska vid den tidpunkten. Men han var orolig och erbjöd sig att låna ut sin telefon så att jag kom in ordentligt.
Det behövdes inte. Jag mottogs med puss på kind och trötta leenden när jag kom hit.
Im back.
Pang. PANG! PANG!!!
Nyår. Nytt år.
Alla köper hummer, ny klänning, champagne i kopiösa mängder och, just det, raketer.
När tolvslaget närmar sig vinglar alla sig ut. Vissa har förmodligen fått i sig en del alkohol vid det laget. Och nyår, det ska firas. Det enda sättet att fira det på är med raketer. Feta kartonger fulla med krut.
Jättefint och jättemysigt, om man nu gör det på rätt sätt. Vilket tyvärr inte ofta händer. Med alkohol i blodet tänds raketerna lite halvt nedstoppade i marken. Man vet inte åt vilket håll den kommer åka åt, eller om den ens lyckas ta sig upp på ordentlig höjd.
Osäkert, är vad det är. En 16-årig pojke fick fejan bortsprängd nu på nyårsaftonen och ligger på intensiven och hans framtid är oviss. Människor blir skadade varje nyår, vilket kostar staten stora summor i sjukvårdskostnader. Nu har det även blivit "trendigt" bland äckliga småfjortisar att skjuta raketerna på folk. Är ni helt jävla sjuka i huvudet?!
Raketer hamnar fel och landar på hustak och bränner alltså ner byggnader. Nedskräpningen med använda raketer är enorm och skitar ner fruktansvärt. Svenskarna lägger ner stora summor på dessa raketer som mest bara skadar och skrämmer. Vad är grejen?
Nej, snälla människor. Ta ert lilla förnuft ni har kvar tillfånga och skit i raketerna. Ge bort dessa pengar till behövande, låt 16-årigas pojkars ansikten få sitta kvar där de satt innan tolvslaget och låt hus få stå kvar utan lågor.
Låt oss skåla i champagne och kramas, utan raketer nästa gång.
