Hannas Paris

Idag är det packning som gäller. Tänkte åka härifrån rätt tidigt, bara för att. Typ åka till stället flygbussarna går ifrån och ta en kaffe på mitt favvoMcDonald's i hela Paris. (Och nej, jag har bara ätit på McDonald's EN gång på hela hösten. Och då var Gusten och mammilen med).

Men det känns konstigt. Overkligt. Jag fick fem timmar sömn inatt, kunde inte sova alls. Vet inte vad det är, men jag känner mig lite rädd, nervös.

Att jag ska hem till Sverige, till mitt hem, mitt land, mina vänner och min familj, det är något som bara funnits som tankar i fyra månader nu. Tankar och drömmar; overklighet.

Jag är rädd för min reaktion, att jag kommer vara ett vrak i de två veckorna jag är hemma. Och att alla tänker; "shit vad konstig hon blivit, henne ska vi nog inte träffa mer". Men det tar tid att landa, smälta. Jag kommer inte hinna göra det när jag är hemma över jul. Så ur konstig jag än verkar nu så kommer det bli bättre när jag kommer hem till sommaren. Kanske inte de två första veckorna, men sen.
När jag landat.