Hannas Paris

Skrivet 29 oktober 21.03
Idag åkte vi till en håla vad-den-nu-heter utanför Grenoble. Det är så extremt vackert med bergen, löven och tystnaden. Farfarn (kallas popie av barnen, sött!) är jättetrevlig.Jag försöker med min franska. Det går, även om det är knackigt. Jag ska försöka att bara prata franska den här veckan.

Den här dagen har varit riktigt tung. Ungarna sket i mig, trots att jag desperat, med gråten i halsen, på både engelska och franska be dem sluta bråka och att jag var trött, arg och ledsen. "Ok" sa de och fortsatte skrika och slåss. Ärligt talat var jag beredd att gå därifrån. Rakt ut i ingenstans och bara lifta med nästa bil hem till Sverige. Mamma ringde (tack, du räddade mig) och sa att hon hejade på mig. Det fick mig att känna mig lite bättre till mods, även om jag var tvungen att svälja tårarna.

Sedan ringde Cecile. Jag tog mod till mig och sa som det var. Hon bad att få prata med barnen. Senare visade det sig att hon hotade dem med att jag skulle sticka hem till Sverige om de fortsatte.

Leo tog det hårt. Jag gick upp till vårat rum där han låg under täcket och grät. Lille pojken. Jag ville också gråta, men "stark" som jag är (ska vara) lät jag bli. Efteråt blev det bättre. Jag fick en puss av Leo. Mysbarn. Man måste tydligen hota dem för att de ska fatta, stackarna.

Skrivet 31 oktober 15.15

Och här äter de i alla fall ordentligt. Rejält. Tjejen vägrade frukost men lunchen gick i alla fall bra. Hon åt mycket om man jämför med vad hon vanligtvis äter.

Lunchen idag vid ett bestod av först en sallad på gröna bönor, rivna morötter och färskpotatis med en vinegrett med massor av härliga kalorier. Och en bit baguett, förståss. När tallrikarna var renskrapade med hjälp av brödet fick man en sorts pannbiff utan kryddor och som var rätt torr: detta gjorde självklart ingenting eftersom det var KÖTT! Till det en sjukt grov senap (tänk typ "grusgrovlek", sjukt gott!). Efter pannbiffen (ja, man äter alltså i omgångar) pastaskruvar med tomatsås och ytterligare en baguettebit. Till detta skall tilläggas att varje rätt var i princip större än en hel måltid hemma i Paris. Efterrätt; fromage blanc med hemmagjord plommonsylt.

Ät fett och socker tills du spyr. I like it.

Skrivet 1 november 13.53

Nu har jag bott i Frankrike i två månader. Det är fanimej inte illa pinkat. En femtedel avklarad, 8 månader to go. Jag menar, skulle någon jag känner få för sig att bli gravid nu skulle jag ju hinna hem till Sverige innan ungen tittar ut. Fab.

21.36

När jag vaknar imorgon har halva tiden gått. Det är dags att se framåt, det ljusnar.