Hannas Paris

Igår var en såndär jättemysig vara-för-mig-själv-kväll framför svt.se. Kollade på "Gynekologen från Askim" (sådär sjukt mys-tråkigt som jag älskar) och Rollon-duon Mia och Klara (hade lite svårt för den på P3 men funkar utmärkt i tvformat, shit vad jag garvar. Jag säger bara HEJA ROLIGA BRUDAR! Mer sånt åt folket).

Och jag tycker jag får stanna hemma och göra sådant. Jag tycker jag får sitta i pyjamas klockan halv ett på lördagseftermiddagen framför datorn. För jag är trött, jag har jobbat arslet av mig senaste veckorna, och jag har en sådan mensvärk att jag knappt kommer ihåg vad jag heter. Det är grått och kallt och trist ute och jag vet ändå inte vad jag skulle göra just nu om jag lämnade huset.

Men jag märker att de andra i familjen inte riktigt gillar när jag bara är hemma och glor och inte gör någonting. Palla att de ska var så jävla aktiva. Nu när jag sitter i mitt rum hör jag Bernard hacka på älsta killen (som ändå var ute igårkväll) och säger åt honom att hitta på något. "Men ta cykeln då! En cykeltur?!" "Men jag vill inte" "Men nåt måste du ju göra, du kan ju inte sitta inne hela dagen!". Tack för den. Nu känner jag mig jävligt välkommen här.