Hannas Paris

Igårkväll var fredagkväll.
Jag åkte till Jessica för att gå ut och äta. Möttes upp med Jessica, Sophie och Emma och efter lite letandes efter en ickefull restaurang hittade vi en asball italiensk restaurang på Jessicas gata. Där intogs pasta, vin och en helt underbar tiramisu.

 
Efteråt gick vi till Marais till "La Perle", en bar packat med indiefolk, snygga män och blonda svenskar. Träffade en viss Sébastien där, vi pratade franska, franska, franska och han bjöd mig på drinkar. Han var inte alls sådär äckligt påflugen som många andra fransmän var, men gud vad han var intresserad! När La Perle stängde gick vi vidare till en bar i närheten som skulle vara öppen till fyra. Alla blev vi nog lite på lyset (men nej, inte aspackade, vi är vuxna nu hörni så vi har alltid omdömet kvar...) och pratade glatt på om musik, väder och kulturer. Sébastien och hans vänner hängde självklart med. Satt och pratade tabun och plötsligt frågade han om han fick ge mig en "french kiss". "VA?! Vet du vad det är? Vad du säger!?" sa jag. "Ja, självklart, jag är ju fransman". Hahaha. Jag avböjde vänligt men bestämt och han lyssnade faktiskt.

Som sagt. Hanna har blivit vuxen nu och vågar säga nej. Hon har gjort sig illa för många gånger förut i sin naivitet. Jag har vuxit och jag är stolt över mig själv.

När klockan var över tre gick jag och Jessica hem till henne. Lite för mycket fnissande åt ingenting kanske, men det är ju vad livet är till för, n'est-ce pas?.