Skitfredag.
Idag har jag ont i huvet, magen, hjärnan och hjärtat.
Fast mina underbara; mor och bror kommer om mindre än en vecka nu.
Fredag morgon.
De ska ta hand om mig då, har jag bestämt.
Känner mig bara allmänt nedstämd och opepp. Ingen lust till någonting.
Finns lite tröst, som igår till exempel:
Fick ett sms av en av tjejerna jag träffade förra onsdagen. Hon ville ut och upptäcka Paris caféer. Gärna för mig. Så igårkväll efter våra jobb som hobbymammor på deltid åkte vi till Marais. Där är fantastiskt som jag tidigare sagt. Men alltså, det är fantastiskt! Små, trånga secondhandaffärer fyllda med guldkorn (och MASSOR av äkta pälsar Kajsa så kom hit!), små caféer, falafel-hål-i-väggen, mysiga barer etc. Jag tänker hänga där mer, definitivt. Inhandlade en cool gubbväst för 5E.
Sedan satte vi oss vid ett ekologiskt (dyrt! som allt här i Paris) litet café/restaurang och bara pratade. Fick ur oss massa skit och konstiga tankar. Jätteskönt. Jättemysigt. Jag drack knallrött fruktte och vi delade på en brownie som måste ha varit hälften choklad och hälften grädde. Ni förstår inte hur god den var. Shit.
Och ytterligare en tröst:
Folk tänker faktiskt på mig ibland. Det känns bra.
Jag är en sådan där tönt som har svårt att fatta att jag är värd att tyckas om. Men. Det finns vissa som kan få mig att förstå det. Tack. Dom där små fjantiga orden, mailen, kommentarerna. De betyder allt och lite till.
Bara så att ni vet.
ååh, det är mitt favoritområde!
och pälsar. gud. det är nästan orgasmiskt.
Vad är det du säger? Att ingen tänker på dig? Det gör i alla fall dina gamla morföräldrar, så det så. Annars skulle vi ju inte med spänning läsa dina bloggar varje dag. Kramar.
ÅH!
Älskling, det är klart vi tänker på dig!
Hela tiden, och jag blir fortfarande rörd ibland när jag läser dina bloggar, jag vet inte riktigt varför, men jag tror att det är för att din närvaro blir så stark då :)
Puss o kram!
