Måndag
Första arbetsdagen avklarad.
Det var inte så farligt som jag trodde. Visserligen fick jag stor hjälp av Cécile som var ledig idag men ändå.
Ungarna är helt underbara. Man behöver inte ett språk för att förstå varandra.
Fast jag börjar fatta. Mahé (6 år) brukar prata om allt och inget, typ om en hund hon träffade en gång eller om en karusell som finns på den och den gatan. Léo (9 år) gillar att väldigt upphetsat (och därför extremt fort) förklara saker han kan och tänker på.
De lyssnar på mig. Alla andra au-pairer har tydligen haft jättejobbigt i början för ungarna har testat dem genom att vara ett pain in the ass. Men inte med mig. Antar att jag har pondus inbyggt i mig, haha.
Nu börjar Cécile prata enbart franska med mig. Och jag börjar lite försiktigt försöka mig på lite då och då. Problemet är bara att det är nu jag får all tokviktig information om allt och jag fattar absolut inte allt av vad hon säger. Trots att jag frågat samma sak tre gånger är jag inte säker på vad och hur jag ska göra saker. Och frågar jag en gång till ses jag som dum i huvet. Herregud, jag vet inte hur jag ska göra.
Om man jämför med Sverige är man så extremt mycket strängare här. Saker man inte ens skulle tänka på att barn gör i Sverige blir man galet förbannad på som förälder här i Frankrike. Tack och lov att Exbrayats inte slår sina ungar i alla fall; då skulle jag aldrig stå ut.
Det var inte så farligt som jag trodde. Visserligen fick jag stor hjälp av Cécile som var ledig idag men ändå.
Ungarna är helt underbara. Man behöver inte ett språk för att förstå varandra.
Fast jag börjar fatta. Mahé (6 år) brukar prata om allt och inget, typ om en hund hon träffade en gång eller om en karusell som finns på den och den gatan. Léo (9 år) gillar att väldigt upphetsat (och därför extremt fort) förklara saker han kan och tänker på.
De lyssnar på mig. Alla andra au-pairer har tydligen haft jättejobbigt i början för ungarna har testat dem genom att vara ett pain in the ass. Men inte med mig. Antar att jag har pondus inbyggt i mig, haha.
Nu börjar Cécile prata enbart franska med mig. Och jag börjar lite försiktigt försöka mig på lite då och då. Problemet är bara att det är nu jag får all tokviktig information om allt och jag fattar absolut inte allt av vad hon säger. Trots att jag frågat samma sak tre gånger är jag inte säker på vad och hur jag ska göra saker. Och frågar jag en gång till ses jag som dum i huvet. Herregud, jag vet inte hur jag ska göra.
Om man jämför med Sverige är man så extremt mycket strängare här. Saker man inte ens skulle tänka på att barn gör i Sverige blir man galet förbannad på som förälder här i Frankrike. Tack och lov att Exbrayats inte slår sina ungar i alla fall; då skulle jag aldrig stå ut.
Kommentarer
Postat av: Baba
Till exempel vad blir de förbannade på och hur tänker dom att du ska reagera på det?
Postat av: mamma
Glömmer aldrig när vi åkte genom Luxenburg (Din morbror o jag i hans P-1800 som var supertrimmad o körde om alla porche (heter i pluralis?) på autobahn). En liten finklädd flicka med rosetter i sina flätor o lackskor blev uppklådd av sin stora pappa för att hon inte gick tillräckligt snabbt. Det gjorde
(o gör ) mej upprörd länge. Du kommer nog att se en del hemskheter Hanna./Mom
Postat av: kajsaheidrunpontén
det är ju inte ovanligt med agning, direkt.
so you're a lucky, lucky pigeon, my love!
Trackback
