Hannas Paris

Dagen var lång.
Började med att jag gick ut på promenad; fortsättning om det kommer upp snart.
Sedan var det iväg till skolan och hämtade barnen för att ge dem lunch. Och nu jävlar har de börjat testa mig. Hela tiden. Men tänker jag efter så är de inte värre en vanliga svenska barn, springer, skriker, bråkar med varandra, retas... Men här är det annorlunda. Där ska barn vara som vuxna fast små. Och just nu är de barn. Men jag står ut än så länge. Så länge jag står ut kommer de till slut ge med sig och bli som de är med sin mamma.

Ja. Lunchen då. Bestod av korv, ärter och små kokta morötter. (Nej, ingen potatis eller pasta här inte; man äter typ inget till kött förutom grönsaker, och pasta äter man enbart med smör och salt).

Sedan med barnen tillbaka till skolan.
Jag har hittat svenska kyrkan på nätet så jag tänkte åka dit medans barnen var i skolan. Problemet var att det visade sig ligga på andra sidan stan så det tog mig 50 min att åka dit. Så det var bara att leta reda på stället halvt i panik och precis då jag hittat stället var det bara att åka tillbaka hem för att hämta barnen.

Väl hemma gjorde jag väl allt fel känns det som. Men kan ju skylla på att jag är nybörjare och att jag inte förstått allt vad Cécile sagt och dessutom har hon inte sagt allt. Hon verkade inte arg i alla fall utan bara konstaterade att barnen skulle ha badat tidigare och att de inte får se på TV innan de ätit middag osv. Tack och lov annars hade jag börjat gråta. Som jag visserligen nästan gjorde men ändå....

Men Paris är i alla fall vackert. Och jag saknar alla så fruktansvärt. Åh. Kom hit. Nu.